miamant

Microblogg/bloggy
Suttit på www.bloggy.se och microbloggat med växande faschination. För er som inte vet vad det är: Blandning mellan chatt, blogg och forum, för att förklara det enkelt. Ni får kolla helt enkelt, bara att joina (jag heter miamant där också). Anyways... på bloggy sitter jag och skickar ut små notes ibland, talar om vad jag gör eller hur jag känner. Sjuka är att 9 av 10 gånger så har det handlat om plugg. Att jag tar en pluggpaus, att jag återgår till pluggandet, att jag är trött på att plugga, att tentan närmar sig etc. Men det är verkligen så att jag inte haft tid för något annat än att plugga. Sista två veckorna har det bara varit plugg från morgon till kväll.

Socialt stöd och uppmuntran
Och så nu när jag kommit hem ifrån tentan så tänkte jag på vilken tur det var att jag hittade bloggy eftersom det är den enda sociala aktivitet jag har hunnit delta i, i princip. En löjlig sak med det hela är att jag fick nys om microblogging i min kurslitteratur som jag läst inför tentan idag. Författaren (sociologen) hade analyserat bl.a. microbloggning med olika sociala teorier. Det heska med den här berättelsen - och huvudpoängen i detta inlägg - är att jag precis tänkte skriva på Bloggy att jag var tacksam för att kurslitteraturen lett mig dit...( ! )

Jag är en tönt!
Men jag skrev det inte. Det kommer en tid då även jag måste inse att den som sitter längst fram i klassrummet, citerar teoretiker om reklaminslag på TV och vill visa hela microbloggvärlden hur plugget påverkar ens liv, inte är cool! Och jag är ju cool, coolast. Jag skrattar åt ordvitsar, men bara coola ordvitsar. Så jag är cool.

Vad är det som är så coolt med mig?
Faktiskt så kvarstår faktumet att jag inte vet vem jag är. Tänkte dra en paralell om en teoretiker som talar om hur identiteten urholkas. Jösses. Nej. Hur säger man nej på ett coolt sätt. Ofta? Orka? Fuck No! Mm, det lät bra... det är ngt actionmovie över Fuck No! Och vid huvudvärk vänder man bara på det så blir det No fuck! <<< där kom ordvitsen. Fuck yeah! Hur som helst, ingen paralell. Jag ska förklara det här utan uppbackning av snubbar som är töntigare än mig. Jag måste ju ha något som fyller tomheten som all mental ansträngning lämnar efter sig. Efter varje tenta kommer det här tomrummet och jag har undrat varje gång vad jag ska fylla det med. Som att jag har glömt bort vem jag var. Egentligen skulle det väl innebära att jag kan göra en ny Mia efter varje tenta? Hitta nån hobby (nåt coolt). Köpa nya kläder - för kläder = identitet. Och såklart skriva utförliga blogginlägg om vem jag är - bara så att alla vet! Men snart kommer det ju en ny kurs och då drattar jag dit igen! Jag blir så hänförd av alla teorier och att läsa om hur samhället byggs upp. Rycks med av det problematiserande sättet att tänka. Vill hitta vänner online att diskutera stora tänkare med. Så förstås plugget inför tenta, som jag hatar men inte tycks leva utan.


Jag är en cool tönt!
Ohjälplig är jag. En riktig plugghäst. Jag skulle till och med kunna tänka mig att fortsätta och doktorera. Men jag vill ju så gärna vara något mer än det. Jag vill inte vara mina funderingar om världen. Det kan omöjligt vara min personlighet. Jag vill stå på min egen scen, inte läsa om den och vara publik till den. Jag vill vara i mitt eget rampljus, inte rikta strålkastarna mot postmoderna teoretiker. Men om jag ska vara huvudrollen i mitt eget liv så måste jag veta vem jag är. Och eftersom jag inte vet vem jag är kan jag ju lika gärna välja vem jag är. Det måste vara något som håller, både mitt i och emellan kurser. Så plugghäst-tönt kommer jag inte ifrån. Men jag vill ju vara cool också (nu när man ändå väljer fritt). Så visst fan är jag cool. Då har jag täckt in de viktiga egenskaperna. Varandras motsatser, vilket innebär att de rymmer allt där emellan. Jag är alltså en cool tönt och allt däremellan! Tack för mig, ni kan applodera nu!

Idag har jag inte haft den bästa dagen i mitt liv. Har haft sådan ångest för tentan imorgon att jag inte kunnat plugga ordentligt. Ångestattacken vill komma men jag tvingar tillbaks den. Efter tentan (när jag kommit hem) kan det få komma hur många attacker det vill. Men jag nästa aldrig ångestattacker längre så det är nog lugnt.


Jag vet inte om jag kan det här... 20 teoretiker, varav 3 viktiga och 3 mellanviktiga... De 6 som är mer eller mindre viktiga blandar jag iho hela tiden. Allas teorier påminner om avrandra på olika sätt så det är svårt att hålla isär... Detta var ena boken. Andra boken har jga koll på... behöver bara överskådligt titta på en handfull begrepp för att kontrollera att de fortfarande sitter. Tredje boken har jag några sidor kvar att skrivftligen sammanfatta klart i. Sedan ska jag träna på det, men jag tror inte det är några jätteproblem. Det är den första boken som är svårast.

Tentan är på eftermiddagen halv tre imorgon. Jag hoppas innerligen jag kommer kunna somna ordentligt och sova hela natten fram till 7. Då ska jag gå upp för att åka till skolan och sitta där och plugga fram till lunch då jag ska luncha med en lika nervös klasskompis. Jag hatar att känna att jag inte har allt under kontroll, men min hjärna tycks vara pressad till mos idag och att sitta uppe å nöta mer hjälper nog inte. Så lite Lapidus Aldrig fucka upp för att tänka på annat och somna (jag somnar alltid genom att läsa).

Nu känns det som mitt liv är i kaos. Jag har av olika anledningar låtit saker "förfalla" (låter visserligen överdamatiskt) på senaste tiden. Men nu är det snart dags att vända kaoset till någonting konstruktivt och uppiggande. Strukturen jag skapar omkring mig ska ju tjäna mig, inte ta ner mig. Jag är glad över att jag har den här bloggen och jag är jätteglad över alla ni som läser den. Det hjälper mig mycket att nu skriva om de mål - både långsiktiga och kortsiktiga - som jag har, här på bloggen och dels få en översikt på det, dels skriva ett kontrakt med mig själv. De hinder som jag låtit mig styras av är snart förbi: Sociologikursen som tvingat mig nedprioritera allt annat är snart slut (tentar den på fredag); pollenperioden som har gjort det svårt/omöjligt att träna kommer nog snart att lugna sig lite; PMS:en som kommit lägligt för att ta energi såhär när jag har mycket att ta tag i slutar strax efter mensen som borde komma inom några dagar; den onda känslan i benhinnerna på smalbenen håller på att ge sig.

1. Hälsa: Ska införskaffa en tränings/hälsa-kalender ifrån bokhandeln för att få en inspiration till att återta bra hälsa igen: Byta ut tröstätandet emot härliga jordgubbar och melon. Komma igång med träningen igen: Body Pump 2 ggr/vecka, kondition 3-5 ggr/vecka, styrketräning i gymmet 2-3 ggr/vecka (belöning solarie - inte hälsobefrämjande men självförtroendeskick). Spara pengar till nya träningsskor, handskar med handledsskydd, samt en schysst pulsklocka. Föra "dagbok" över matvanor så jag äter tillräckligt med frukt etc. Bonus: Mår kroppen bra mår själen bra!
2. Studier: Omedelbart ta kontroll över kunskapen denna kurs: Idag: Skriva klart all översikt + träna inför tentan. Imorgon: Träna, träna, träna. På fredag morgon/förmiddag: Repetera och ladda mentalt inför tentan på eftermiddagen. Det här kommer att gå hem! Efter kursen: Lägga upp en planering över sommarkursen (ungdomspsykologi) och studierna av den kurs jag "hoppade över" i vintras (personlighets- och socialpsykologi). Sedan: Följa planeringen! =) Bonus: Studera är riktigt kul med rätt struktur! 
3. Städa: Det jag prioriterat sist under denna tid är verkligen städning, diskning, tvättning etc. Jag trivs inte alls i denna äckliga röra. I helgen ska allt bli frächt igen och därefter ska jag hålla den ordningen. Bonus: Har varit oreda så länge så att jag längtar efter att städa och fejja. (omg!)
4. Vänner: Jag längtar så mycket efter de personer som står mig närmast (vänner och familj). Ser så mycket fram emot att ha tid och energi att umgås med dem igen. Bonus: Extra kul att träffa alla när jag inte varit så social sista tiden.

Men jag måste också berätta om vad jag ser fram emot:

1. På lördag ska bästisen och hennes sambo döpa sin gullunge =)
2. Ska till frisören på måndag. Blir radikal förändring... foto kommer!
3. I augusti åker jag och några vänner på kryssning - det ska bli fett skojj!
4. Har lite filmer på bio jag vill se (Startrek-filmen och i juli Harry Potter bland annat)
5. Skansen med mamma, Bengt och har jag tur också plastbrorsan.
6. Gröna Lund med pojkvännen: Dejt tema barnslig, haha!

Har det hänt något på senaste tiden då?

1. Ja, plugg såklart... =/
2. Har kommit igång med microbloggande på http://bloggy.se (heter Miamant där också), det är fett skoj och härliga människor där!

Klart slut för denna gång! Tack för att ni läste! *kram*

Alla olika
Liksom de flesta med en funktionsnedsättning så har även dyslektiker olika upplevelser av sin funktionsnedsättning och den tar sig också uttryck på olika sätt. Jag bryr mig inte så mycket om min dyslexi vanligtvis: Jag är medveten om att den finns där, vilka svårigheter den innebär och till viss mån även vilka svårigheter den inte innebär, det finns även stunder då jag är tacksam för den. Men i vissa fall tydliggörs den för mig i form av ett hinder och utlösare till känsan av hopplöshet.

Min dyslexi
För mig får inte bokstäverna ben och hoppar runt (händer - visst - men sällan), inte heller har jag någon nämnvärd svårighet att skriva (i alla fall inte på dator). Mina problem ligger i läsning och koncentrationssvårighet. I Min "normala" lästakt (när det så att säga flyter på) läser jag ungefär dubbelt så långsamt som medelpersonen. En timmes läsning innebär alltså för mig två osv. Inte är det kul, men det går att leva med och anpassa sig efter. Men det är sällan som läsningen flyter på för mig. Medelpersonen har ofta svårt att koncentrera sig när den läser: Ljud, obehagskänslor i kroppen, ljusskiftningar och egna tankar kan störa. Då kan ögonen flyga över texten utan att inehållet i den "fastnar". För mig är det också så nästan hela tiden. Det händer jämt, på varenda sida jag läser. Det är inräknat i den dubbla tid det tar för mig jämfört med medelpersonen att läsa, men det finns för mig en "vanlig portion" av den svårigheten med. En liten beskrivning av det jag störs i läsningen av är

1. Ljud: Ofta regelbundna ljud som jag följer med i, väntar på nästa ljudfrekvens hela tiden och hör den i huvudet innan den uppstår. Exempelvis droppande vattenkranar, musik, klockans sekundvisare, steg i trappor, samtal etc. De tillfällen dyslexin är svårare så störs jag av knapper på tangentbord, datorns surr, regnet utanför, bilarna som åker förbi, någon som andas ljudligt, barn som leker på gatan.
2. Ljus: Blinkande ljus, för svagt ljus, ljus som är för starkt eller för kallt så att kontrasten mellan den vita bakgrunden och den svarta texten blir stor, mörker omkring ljuskällan över min bok (kontrastenmellan ljuset på min bok och mörkret omkring stör), påslagen TV etc. De tillfällen dyslexin är svårare så störs jag av små oregelbundenheter i lampans sken (knappt märkbara - ofta från lysrör), föremål som på grund av kontrasterande utseende sticker ut ifrån bakgrunden eller föremål som är för nära platsen jag studerar.
3. Känsel: Allting som gör mig medveten om min egen kropp stör: Hunger, törst, toanödighet, hårda studieplatser (stol vid bord), torra händer, håret i vägen etc. De tillfällen dyslexin är svårare så störs jag även av "åkommor" så som huvudvärk, mensvärk, allergi etc.
4. Lukt och smak: Skarpa lukter får mig att tappa koncentrationer och om jag är sugen på något så är det svårt att fokusera. Oftast är svagare dofter inget problem.
5. Mina tankar: Om något oroar mig ger det knappast någon utdelning alls för mig om jag försöker läsa. Romaner funkar bättre då, men även de är svåra. Annars kan vilken tanke som helst få mig att tappa fokus, förmodligen precis som för alla människor, men detta händer ofta för mig. De tillfällen dyslexin är svårare så störs jag även av tankar som bara avviker litegrann infrån texten som t.ex. vilken sida jag är på, vad rubriken var nu igen, vilket sätt författaren uttrycker sig på etc.

När en människa kommer av sig i läsningen hittar hon förhoppningsvis tillbaka när hon väl kommit på att hon blivit ofokuserad. För mig tar det dit att komma in i läsningen igen. Det tar aldrig mindre än en minut, ofta mycket längre tid. Jag kan försöka läsa samma mening i tio minuter innan jag kommer in i texten. Vissa gånger går det inte alls. På grund av allt detta jag redogjort för så kanjag heller inte "skumma" i texter. Då ser jag bara de ord jag är mest bekanta med som "jag", "och", "sen" och "med" för att ta några exempel. Till dyslexin hör också (för alla dyslektiker tror jag) koncentrationssvårigheter överlag.

Social uteslutning
Det finns väldigt många dyslektiker (har ingen statistik vid min sida nu) och i synnerhet väldigt många mot den bakgrund att samhället är så dåligt anpassat för oss. Om man inte har råd att anpassa miljön efter sina behov så borde man få stöd i det välfärdsystem som finns till för människor som inte har förmåga att tillgodose sina behov själv. Det finns lite hjälp i form av talböcker (men hur antecknar man i en sådan och hur håller man koncentrationen fäst på en monoton röst om tillexempel froskningsmetod), anteckningshjälp (studier visar att man minns föreläsningar avsevärt mycket sämre om man inte antecknar samtidigt som man lyssnar), längre tid på tenta (det är bra, men kom igen... hur klar är man i skallen efter 5 timmar, 6 timmar etc?) med mera. Trots denna hjälp så behöver jag ändå ta mig igenom min kurslitteratur och vart ska jag göra det när jag har ovanstående problem? På hur många bibliotek finns det tysta rum (som är tysta), hur ljudisolerade är tysta rum på högskolor? Hur bekväma är stolarna där för oss som behöver sitta länge och hur är öppettiderna för de få tysta rum som finns?
   På hemmafronten är det bäst, då kan man ordna det som man vill ha det. Bäst går det för mig när jag är ensam hemma. Men när sambon är hemma och grannarna går i trappen eller lyssnar på musik som hörs in till oss så blir det genast svårare. Inte är det kul heller för min sambo att behöva tassa på tå. Det är sällan jag ber honom låta bli saker som stör eftersom jag inte gillar att tala om för andra vad de ska göra eller inte göra. Men ibland måste jag göra det eftersom en tenta närmar sig med högre hastighet än jag kan kontrollera. Då inefattar den sociala uteslutningen även honom: Han kan inte skriva på tangentbordet, bjuda hit kompisar eller tala i telefonen tillexempel. På en tentavecka kan det ju bli så i långa perioder i sträck. Vi drabbas alltså båda två av min dyslexi, något som väcker skuldkänslor hos mig.
   För att förtydliga den sociala uteslutningen vill jag jämföra min (och min sambos) situation med en dyslektiker som har ekonomiska resurser tillåter anpassning av miljön. Att bo i en lägenhet med fler rum innebär att man kan stänga en dörr omkring sig och utestänga störande moment. Att ha ekonomisk valmöjlighet beträffande hur mycket eller litet ljud som släpps in utifrån i bostaden gör att man kan välja att slippa att bli störd av välden utanför lägenheten eller villan. För att förtydliga ännu mer kan jag sätta min situation i förhållande till folk som har det sämre ekonomiskt: De som inte har råd med en dator måste ta sig till skolan för att få tillgång till den hjälp datorn innebär för en dyslektiker. De som inte har en sambo med inkomst måste kanske ta ett jobb vid sidan av studierna för att kunna betala räkningar och förnödenheter. De som behöver oroa sig för pengar får svårare att koncentrera sig.

 Just nu Ångest
Jag har 8 dagar kvar till salstentan. Om jag inte får godkänt på den har jag ingen behörighet till kursen som sträcker sig över hela nästa termin.  Jag hinner dessutom inte tenta om den innan nästa termin eftersom denna termin slutar med denna kurs. Tentan berör ungefär 850 sidors kurslitteratur. Jag har 305 sidor kvar att läsa. För att jag ska hinna befästa det jag läst i minnet behöver jag vara klar med det på fedag helst, lördag senast (alltså om 2-3 dagar). Som jag skrivit får jag räkna med dubbla tiden det tar för en person i snitt att läsa. Dessutom har jag en underliggande stark oro för detta och är därför extra känslig vilket innebär att jag stör mig på allt det som får mig att tappa fokus när dyslexin är svår.

Vart ska jag ta vägen och ha dyslexi?
- Är frågan jag ställer mig själv i desperation nu. Kan jag koncentrera mig i skolans "tysta rum" trots att tystheten är relativ och att man sitter obekvämt etc? Kommer jag stå ut med att jag tvingar min sambo att tassa på tå (han är ledig tosrdag till söndag)? Eller ska jag åka upp till mamma och Bengt (plastpappa) och studera i deras villa i Dalarna och veta att jag lämnar Fredrik ensam när han sett till att han fått långledigt och sett fram emot att spendera den tiden med mig? Jag har dessutom inte råd att åka upp dit, det kostar för mycket.

Det kanske är konstigt att dyslektiker som inte är rika satsar på karriären?
Samhället verkar uppenbarligen inte ha räknat med oss (precis som med så många andra med funktionsnedsättningar). Ändå är vi så många. Tror man att vi är dummare? Skulle göra ett sämre jobb? Ger upp för lätt? I sådana fall tar man inte med i beräkning de egenskaper som dylektiker (och andra med funktionsnedsättningar) utvecklar för att kompensera sina tillkortakommanden. Dyslexin har ingening med intellektet att göra annat än att en dyslektiker måste jobba mer aktivt med sina intellektuella resurser för att klara sig i det moderna samhället. En tränad hjärna skulle man kanske kunna kalla det för. Föreställ er vilka fördelar den tränade hjärnan kan ge i arbetet, vilket är varför jag är övertygad om att dyslektiker inte skulle göra sämre jobb. Och om man ser en dyslektiker som ger upp så beror det troligen inte på inre egenskaper utan på motståndet i samhället. Lika lite som postbudet kan cykla ut posten utan cykel kan dyslektikern studera utan ro.

Grattis Norge, i efterskott på nationalsagen och till segern i melodifestivalen!

Vann rätt låt?

Jag får ståpäls av Malenas opera, men i verserna tycker jag tonarten (eller vad det heter - är ingen musiknörd) verkar vara för låg för henne, hon svajar på rösten. Dock, hur verserna än går glöms det bort i refrängerna då hon går från lägsta parkeringsplan till taket på skyskrapan i sin sång... Det låter nästan magiskt. Men det räckte inte med bara bra refräng, tydligen. Juryn har nog inte röstat på henne utan det hon skrapat ihop måste kommit ifrån folket.

Men Norge gjorde bra ifrån sig. Jag röstade på dem och blev därför väldigt förvånad när de vann. Kul att artisten hade skrivit låten själv också!

Fredrik i tårar över att Balkan Girls inte vann!

I knappt två veckor är det plugg oavbrutete som gäller. Enda avbrott blir Body Pump, som ag dessutom ska gå iväg och köra nu. Pumpen går bra, har höjt några gånger på vikterna. Det ger kickar när musklerna gör så ont att man får tårar i ögonen... då bygger man på dem! Men va fan hjälper det på tentorna? Om jag failar tentan på fredag nästa vecka kommer jag ej in på kursen nästa termin... ÅNGEST!!!!

Puss på er!