Diskriminering: Vart ska jag ha dyslexi?

Alla olika
Liksom de flesta med en funktionsnedsättning så har även dyslektiker olika upplevelser av sin funktionsnedsättning och den tar sig också uttryck på olika sätt. Jag bryr mig inte så mycket om min dyslexi vanligtvis: Jag är medveten om att den finns där, vilka svårigheter den innebär och till viss mån även vilka svårigheter den inte innebär, det finns även stunder då jag är tacksam för den. Men i vissa fall tydliggörs den för mig i form av ett hinder och utlösare till känsan av hopplöshet.

Min dyslexi
För mig får inte bokstäverna ben och hoppar runt (händer - visst - men sällan), inte heller har jag någon nämnvärd svårighet att skriva (i alla fall inte på dator). Mina problem ligger i läsning och koncentrationssvårighet. I Min "normala" lästakt (när det så att säga flyter på) läser jag ungefär dubbelt så långsamt som medelpersonen. En timmes läsning innebär alltså för mig två osv. Inte är det kul, men det går att leva med och anpassa sig efter. Men det är sällan som läsningen flyter på för mig. Medelpersonen har ofta svårt att koncentrera sig när den läser: Ljud, obehagskänslor i kroppen, ljusskiftningar och egna tankar kan störa. Då kan ögonen flyga över texten utan att inehållet i den "fastnar". För mig är det också så nästan hela tiden. Det händer jämt, på varenda sida jag läser. Det är inräknat i den dubbla tid det tar för mig jämfört med medelpersonen att läsa, men det finns för mig en "vanlig portion" av den svårigheten med. En liten beskrivning av det jag störs i läsningen av är
  1. Ljud: Ofta regelbundna ljud som jag följer med i, väntar på nästa ljudfrekvens hela tiden och hör den i huvudet innan den uppstår. Exempelvis droppande vattenkranar, musik, klockans sekundvisare, steg i trappor, samtal etc. De tillfällen dyslexin är svårare så störs jag av knapper på tangentbord, datorns surr, regnet utanför, bilarna som åker förbi, någon som andas ljudligt, barn som leker på gatan.
  2. Ljus: Blinkande ljus, för svagt ljus, ljus som är för starkt eller för kallt så att kontrasten mellan den vita bakgrunden och den svarta texten blir stor, mörker omkring ljuskällan över min bok (kontrastenmellan ljuset på min bok och mörkret omkring stör), påslagen TV etc. De tillfällen dyslexin är svårare så störs jag av små oregelbundenheter i lampans sken (knappt märkbara - ofta från lysrör), föremål som på grund av kontrasterande utseende sticker ut ifrån bakgrunden eller föremål som är för nära platsen jag studerar.
  3. Känsel: Allting som gör mig medveten om min egen kropp stör: Hunger, törst, toanödighet, hårda studieplatser (stol vid bord), torra händer, håret i vägen etc. De tillfällen dyslexin är svårare så störs jag även av "åkommor" så som huvudvärk, mensvärk, allergi etc.
  4. Lukt och smak: Skarpa lukter får mig att tappa koncentrationer och om jag är sugen på något så är det svårt att fokusera. Oftast är svagare dofter inget problem.
  5. Mina tankar: Om något oroar mig ger det knappast någon utdelning alls för mig om jag försöker läsa. Romaner funkar bättre då, men även de är svåra. Annars kan vilken tanke som helst få mig att tappa fokus, förmodligen precis som för alla människor, men detta händer ofta för mig. De tillfällen dyslexin är svårare så störs jag även av tankar som bara avviker litegrann infrån texten som t.ex. vilken sida jag är på, vad rubriken var nu igen, vilket sätt författaren uttrycker sig på etc.
När en människa kommer av sig i läsningen hittar hon förhoppningsvis tillbaka när hon väl kommit på att hon blivit ofokuserad. För mig tar det dit att komma in i läsningen igen. Det tar aldrig mindre än en minut, ofta mycket längre tid. Jag kan försöka läsa samma mening i tio minuter innan jag kommer in i texten. Vissa gånger går det inte alls. På grund av allt detta jag redogjort för så kanjag heller inte "skumma" i texter. Då ser jag bara de ord jag är mest bekanta med som "jag", "och", "sen" och "med" för att ta några exempel. Till dyslexin hör också (för alla dyslektiker tror jag) koncentrationssvårigheter överlag.

Social uteslutning
Det finns väldigt många dyslektiker (har ingen statistik vid min sida nu) och i synnerhet väldigt många mot den bakgrund att samhället är så dåligt anpassat för oss. Om man inte har råd att anpassa miljön efter sina behov så borde man få stöd i det välfärdsystem som finns till för människor som inte har förmåga att tillgodose sina behov själv. Det finns lite hjälp i form av talböcker (men hur antecknar man i en sådan och hur håller man koncentrationen fäst på en monoton röst om tillexempel froskningsmetod), anteckningshjälp (studier visar att man minns föreläsningar avsevärt mycket sämre om man inte antecknar samtidigt som man lyssnar), längre tid på tenta (det är bra, men kom igen... hur klar är man i skallen efter 5 timmar, 6 timmar etc?) med mera. Trots denna hjälp så behöver jag ändå ta mig igenom min kurslitteratur och vart ska jag göra det när jag har ovanstående problem? På hur många bibliotek finns det tysta rum (som är tysta), hur ljudisolerade är tysta rum på högskolor? Hur bekväma är stolarna där för oss som behöver sitta länge och hur är öppettiderna för de få tysta rum som finns?
   På hemmafronten är det bäst, då kan man ordna det som man vill ha det. Bäst går det för mig när jag är ensam hemma. Men när sambon är hemma och grannarna går i trappen eller lyssnar på musik som hörs in till oss så blir det genast svårare. Inte är det kul heller för min sambo att behöva tassa på tå. Det är sällan jag ber honom låta bli saker som stör eftersom jag inte gillar att tala om för andra vad de ska göra eller inte göra. Men ibland måste jag göra det eftersom en tenta närmar sig med högre hastighet än jag kan kontrollera. Då inefattar den sociala uteslutningen även honom: Han kan inte skriva på tangentbordet, bjuda hit kompisar eller tala i telefonen tillexempel. På en tentavecka kan det ju bli så i långa perioder i sträck. Vi drabbas alltså båda två av min dyslexi, något som väcker skuldkänslor hos mig.
   För att förtydliga den sociala uteslutningen vill jag jämföra min (och min sambos) situation med en dyslektiker som har ekonomiska resurser tillåter anpassning av miljön. Att bo i en lägenhet med fler rum innebär att man kan stänga en dörr omkring sig och utestänga störande moment. Att ha ekonomisk valmöjlighet beträffande hur mycket eller litet ljud som släpps in utifrån i bostaden gör att man kan välja att slippa att bli störd av välden utanför lägenheten eller villan. För att förtydliga ännu mer kan jag sätta min situation i förhållande till folk som har det sämre ekonomiskt: De som inte har råd med en dator måste ta sig till skolan för att få tillgång till den hjälp datorn innebär för en dyslektiker. De som inte har en sambo med inkomst måste kanske ta ett jobb vid sidan av studierna för att kunna betala räkningar och förnödenheter. De som behöver oroa sig för pengar får svårare att koncentrera sig.

 Just nu Ångest
Jag har 8 dagar kvar till salstentan. Om jag inte får godkänt på den har jag ingen behörighet till kursen som sträcker sig över hela nästa termin.  Jag hinner dessutom inte tenta om den innan nästa termin eftersom denna termin slutar med denna kurs. Tentan berör ungefär 850 sidors kurslitteratur. Jag har 305 sidor kvar att läsa. För att jag ska hinna befästa det jag läst i minnet behöver jag vara klar med det på fedag helst, lördag senast (alltså om 2-3 dagar). Som jag skrivit får jag räkna med dubbla tiden det tar för en person i snitt att läsa. Dessutom har jag en underliggande stark oro för detta och är därför extra känslig vilket innebär att jag stör mig på allt det som får mig att tappa fokus när dyslexin är svår.

Vart ska jag ta vägen och ha dyslexi?
- Är frågan jag ställer mig själv i desperation nu. Kan jag koncentrera mig i skolans "tysta rum" trots att tystheten är relativ och att man sitter obekvämt etc? Kommer jag stå ut med att jag tvingar min sambo att tassa på tå (han är ledig tosrdag till söndag)? Eller ska jag åka upp till mamma och Bengt (plastpappa) och studera i deras villa i Dalarna och veta att jag lämnar Fredrik ensam när han sett till att han fått långledigt och sett fram emot att spendera den tiden med mig? Jag har dessutom inte råd att åka upp dit, det kostar för mycket.

Det kanske är konstigt att dyslektiker som inte är rika satsar på karriären?
Samhället verkar uppenbarligen inte ha räknat med oss (precis som med så många andra med funktionsnedsättningar). Ändå är vi så många. Tror man att vi är dummare? Skulle göra ett sämre jobb? Ger upp för lätt? I sådana fall tar man inte med i beräkning de egenskaper som dylektiker (och andra med funktionsnedsättningar) utvecklar för att kompensera sina tillkortakommanden. Dyslexin har ingening med intellektet att göra annat än att en dyslektiker måste jobba mer aktivt med sina intellektuella resurser för att klara sig i det moderna samhället. En tränad hjärna skulle man kanske kunna kalla det för. Föreställ er vilka fördelar den tränade hjärnan kan ge i arbetet, vilket är varför jag är övertygad om att dyslektiker inte skulle göra sämre jobb. Och om man ser en dyslektiker som ger upp så beror det troligen inte på inre egenskaper utan på motståndet i samhället. Lika lite som postbudet kan cykla ut posten utan cykel kan dyslektikern studera utan ro.

Kommentarer
Postat av: Trollmor

I skogen, vid bergets fot, står jag. Ritar en dörr på bergssidan och öppnar den. Varsågod och kliv in min trollunge. En skön fåtölj med fotpall, en golvlampa, en filt, en öppen brasa, lite gott på ett bord står där inne. För dej, till dej, av mej. För du är värd det bästa. Lugn och ro.....och massor med trollmorskärlek.

2009-05-20 @ 16:52:12
Postat av: Mia

Vad gjorde man utan sin mamma? =) kram

2009-05-20 @ 17:31:10
URL: http://miamant.blogg.se/
Postat av: trollhare

Tack för den beskrivningen. Jag har försökt hitta beskrivningar av hur det är att ha dyslexi förut, men inte hittat någon.



Själv har jag inte dyslexi, men bla. ADHD och är väldigt känslig för intryck, och det du beskriver som förstärker dyslexin är ganska exakt det jag upplever är det som förstärker mina koncentrationsproblem.



På min högskola fanns ett tyst rum, men det var inte alls särskilt tyst eftersom det låg bredvid huvudentrén, matsalen och en kopiator... Istället föredrog jag att sitta ute i stora hallen, där det var som mest ljud. Det var faktiskt mer effektivt, för då blev ljuden en "matta" och störde inte lika mycket.

2009-05-22 @ 09:38:24
URL: http://trollhare.wordpress.com
Postat av: Mia

Hej Trollhare och tack för din kommentar!



Ibland kan många intryck hjälpa mig också, min teori är att det blir så mycket intryck att man inte kan sortera ut dem. Har hänt att jag suttit med hårdrock i lurarna och pluggat, typ Slipknot, Children of Bodom och Cradle of Filth (sådant med melodi går inte). Din högskola visar också tydligt att det skulle vara välkommet med ett uppvaknande från samhällets sida.



Trevlig sommar!



/Mia

2009-05-22 @ 13:52:16
URL: http://miamant.blogg.se/
Postat av: Betty

Skönt att läsa ngn annans tankar om detta :)

2009-08-30 @ 12:39:49
URL: http://bettybony.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0