miamant

Idag, på min födelsedag, klarade jag tentan och är nu styrketräningsinstruktör! Jag har inte haft en ledig minut sen i september och ser nu fram emot att "bara" jobba 75 % och plugga heltid. Jag kommer få helger och lediga fredagar i regel. Imorgon har jag mina första riktiga intruktioner. Det ska bli askul! Lite pirrigt också förstås. Men jag måste säga att jag inte var säker på att klara detta. Jag var lite rädd för att gå in i väggen under denna tid. (egentligen undrar jag om det inte har varit nära några gånger) Men fan vad jag har gjort det här bra! Jag är bäst och rockar och äger och allt det där! Nu får jag vara stolt och ego-inriktad. Jag kan vara ödmjuk imorgon igen! I MADE IT!!!!!

Känns omöjligt att sova. Testar att äta en nattmacka och dricka lite grönt azoriskt te så kanske det går bättre.

Det värsta från PMS:en denna gång är över. Jag har böjat träna och äta bra igen och förhoppningsvis kommer det att få mig att må bättre både fysiskt och psykiskt. Mina svårigheter att sova blir nog mindre och jag blir nog mindre stressad när jag tränar. Jag blir nog piggare och får bättre hållning igen. Dessutom innebär träning egentid för bara mig och sunda matvanor innebär att jag anstränger mig för att gör något bra för mig.

Jag har funderat på belöningar/morötter som kan hjälpa mig igenom denna månad (läs föregående inlägg). Dels att klippa topparna och göra blonda slingor. Men även att gå på hälsomässan i Stockholm i början på november. Jag är inte så bra på att belöna mig själv. Har en spärr mot att slänga ut pengar på något som inte är nödvändigt och som bara går till mig.

Boendefrågan är fortfarande olöst. Vi kollar Hemnet varje dag. Vi har även funderingar om att flytta till hyresrätt - lite dyrare, lite tristare, men inga krav. Pajjar kylen ringer man på vaktis. Men finns tiden att ringa runt till hyresvärdarna? Äh, ju mindre tid man har, desto mer får man öva på att trolla. Saker blir problem först när de kommer till hjärnan. Jag menar: vi har en förmåga att göra saker till problem utan att de är det. Ibland löser sig faktiskt saker just för att de måste lösa sig.

Imorgon bitti hinner jag med än längre träning än dagens 30 minuters spinning. Gäller bara att få lite sömn.

Nu ska jag gå och lägga mig igen. Fredrik snusar förnöjt sedan ett par timmar tillbaka. Han är så underbar! Det innebär ju mer jobb för honom också när jag har ett sådant fullspäckat schema. Jag hinner inte göra något hemma, så han tar praktiskt taget allt och lite till! Det bästa med att jobba länge är att komma hem till Fredrik. Då blir dagen ljus! (ja, jag är lika fjantigt förälskad efter ca 2,5 år... älskar honom mer och mer för varje dag som går!)

Natti natti!

I helgen börjar min SI-utbildning och fortlöper därefter varje helg och avslutas den 25:e oktober. Med mitt jobb och mina högskolestudier innebär det att jag inte kommer få någon ledig förrän sista helgen i oktober. Och det är inte vanliga tider jag pratar om --> (PLUGG x 2) + JOBB = INGEN LEDIG MINUT.

Ses i november, världen!

Inatt har jag sovit! Förra natten blev ingen sömn men natten till idag (tisdag) kunde jag sova. Jag och Fredrik bytte sida. Kanske det som gjorde det? Nu ska jag iväg till plugget. Sen ska jag luncha ed Angelica och efter det förmodligen jobb. Sen hem och plugga på lite om receptionen inför stägningen imorgon. Och så plugg inför skolan såklart. Sen ska jag SOOOOOOVA på Fredriks sida igen! Bye!

Sömnlöshet
Natten som var såg jag fram emot att få sova ut så jag sovit i snitt 4 timmar varje natt en period nu. Denna dag är min första lediga dag på länge och jag hade planerat att plugga och träna idag. Men inte kunde jag sova inte! Det pågår så mycket nytt i mitt liv nu att hjärnan inte tillåter sig själv att stänga av en stund. Jag håller på att lära mig jobbet på Balanze och det innebär både korvstopning samt nervositet för att göra dåligt ifrån sig inför kollegor och kunder. Jag tror att jag kommer kunna sova bättre när jobbet blivit rutin. Inatt har jag sovit 2 timmar och idag har jag inte orkat göra någonting mer än att titta på lägeheten (se tidigare inlägg). Nu är jag jättetrött och undrar om jag kommer kunna sova om jag lägger mig denna tid (19:06). Jag gör ett försök... Godnatt!

Dags för flytt?
Idag har jag varit och kollat på en lägenhet. Fredrik såg den igår när jag jobbade och tyckte att jag skulle ta mig en titt. Från bilderna såg det lite skabbigt och gammalt ut, men i verkligheten var det stort, ljust och rymligt. Det var rent och helt, men i allra högsta grad gammalmodigt. Som nyast såg jag tidigt 90-tal i inredningen. Kyl, frys och spis verkade dock nya. Om vi köper denna lägenhet så kommer vi ta lite extra på lånet för att sätta våran stil på det och få bort det gamla. Men nog om det som behöves åtgärdas... Det fantastiska med lägenheten var hur rymlig den var och vilken fantastisk stämning som vilade över den. Det kändes som att komma hem. Jagblev helt förälskad i planlösningen och jag tror att det kan va precis rätt lägenhet för mig och Fredrik. Våran stil för att uttrycka det enkelt! =)

Min "lediga" dag
Jag känner mig tröttare än tröttast! Jag har bara sovit 6 h trots att jag lovade mig själv att sova ut! Nå det får jag göra på lördag. Idag är jag ledig i den mån att jag inte jobbar eller behöver åka till skolan. Denna dag ska jag ägna åt att handla mat, städa, tvätta (just fan jag har inte bokat den, aja då slapp jag, haha), plugga på SI, plugga sociologi samt baka. Det låter det! Menjag ska träffa Angelica också och det ska bli trevligt! Vi hinner ju inte träffas så ofta nu, och mindre kommer det bli =(. Jag ser nog också fram emot att baka.

Får inte ändan ur vagnen
Dessa saker som ska göras känns inte så viktiga som det jag brukar göra. Jag har inte så mycket ordförandeärenden, jag behöver inte jobba, jag har inga viktiga telefonärenden och jag behöver inte vara på plats i skolan. Jag ska lulla hemma med hemmasysslor och chilla lite. På ett sätt känns det skönt att det inte hänger så mycket på det jag gör, därför ska det nästa bli skönt att göra något så alldagligt som att dammsuga. Men ärligt talat, om någon frågade dig: "Du har en ledig dag nu för fösta gången på länge, hur ska du spendera den?" Är det inte mer tilltalande att se dig själv ligga i soffan å kolla på bra filmer, sitta på en gräsmatta i solen med en termos kaffe eller bara vara med vänner hela dagen? Jag har god lust att säga som katten vars serier är en av mina favoriter: I can... but I wont!

Jag hinner inte skriva så mycket för jag ska iväg till skolan snart på seminarium med redovisning. Jag är inte nervös för sådant längre, jag har blivit rättså bra på att veta vad som väntas av mig, sen så har jag sänkt kraven på mig själv massor. Jag vet att jag är bra och vad jag kan, jag behöver inte prestera något alls för att övertyga andra.

Pusslet verkar gå ihop sig
Alla bollar jag jonglerar med: Studier, ordförandeskap i bostadsrättsföreningen, jobb och SI-utbildning verkar gå ihop sig. Jag fungerar rätt bra i tempot trots allt (ja, jag erkänner att jag var orolig för hur jag skulle klara av det). Så länge jag tror på mig själv så klarar jag allt jag vill och är faktiskt rättså stresstålig.

• Studierna: Är jätteintressanta! Läraren är toppen! Jag fokuserar massor på föreläsningarna och studerar sedan mina anteckningar. Det sparar massa jobb och tid när det kommer till läsning.
• Ordförandeskap: Detta är inte direkt roligt, ska jag erkänna, men jag vet att det är en bra erfarenhet och referens för mig. Jag försöker beta av saker som har med detta att göra så fort de kommer. Tråkiga saker ska man aldrig samla på hög, då blir de aldrig gjorda.
• Jobbet: Två gånger har jag jobbat och jag trivs redan jättebra. Har inte hunnit lära mig receptionen, men det kommer hoppas jag. Visst är det lite pirrigt innan man kan det, men det släpper nog. Arbetskamraterna är 100 % toppen!
• SI-utbildningen: Jag är ju diplomerad massör och har med mig en hel del latin sedan den utbildningen. Utan att jag visste det så kan jag fortfarande latinska namn på skelett och muskler. Minnet behöver bara dammas av. Det blir nog svenska namn jag får svårt för istället, de lärde vi oss inte som massörer.

Fritid
Va? Finns det? Haha, jo visst gör det det! Inte så mycket ska erkännas. Träningen försöker jag ta på morgnarna. Vänner hinner jag inte träffa så mycket, snackar med Angelica på msn, men saknar henne mycket! Fredrik och jag träffas ju varje dag på eftermiddagarna och det ger mig så mycket energi! Det är skönt att ha en sambo som man kan prata med om allt, skratta med och ha en trivsam vardag med. Jag skulle inte orka eller våga allt som jag håller på med i mitt liv utan honom!  Jag tror han och jag ger varandra styrka. Hur mycket som än händer i livet måste vi prioritera att umgås med varandra. Bloggande hinner jag inte så mycket som jag vill eller behöver, tyvärr, men det kommer, jag lovar... både på denna blogg och på Azorerna-bloggen.

Nytt under solen
Vad händer närmast? I helgen kommer bådas föräldrar på fika för att vi vill fira att vi har förlovat oss. Det skabli roligt som fasen! Jag träffar inte mina föräldrar så mycket eftersom de bor i Dalarna, så jag tror jag ska sitta i knät på dem hela lördagen! Det känns bra att föräldrarna får träffas utan att någon fyller år. Jag och Fredrik ska ju liksom leva hela livet ihop och det vore ju löjligt om våra päron inte kände varandra åtminstone lite grann. På söndag ska jag och Fredrik kolla på 3 lägenheter. Nu är det dags att flytta till större. Tror vi är ganska förväntansfulla inför detta båda två!

Må bäst!
Nu hinner jag inte skriva mer, är redan sen såklart... Så må bäst allihopa!

Förlovning på Azorerna

Första dagen efter den vi anlänt förlovade vi - Fredrik och Mia - oss i Jardim José do Canto, en sagolik botanisk trädgård i Ponta Delgada - huvudstad på Azorerna. I samma ögonblick ringde kyrkklockorna från en kyska i närheten. Det här är meant to be!

 

Fri igen!!!
Äntligen är PMS:en slut och jag kan andas igen! Kul att komma hem till Sverige ifrån paradisens paradis och gå igenom PMS:en det första man gör. Jag tacklar alltd PMS genom att träna extra hårt och ofta för att frigöra endorfiner mer regelbundet. Det brukar fungera bra och jag kan fortsätta med min vardag som vanligt. Men nu håller jag på och tillfrisknar ifrån en lång förkylning och bör inte träna alls, så det har varit kämpigt. Snart så ska väl förkylningen vara helt bort också och jag kan sätta igång med min älskade träning igen. Jag bara längtar till spinningcykeln och hantlarna!

Jag har egentligen inte haft något riktigt sommarlov eftersom jag läst en sommarkurs, men den har varit lätt och inte krävt så mycket energi av mig. Imorgon (torsdag 3/8 2009) drar skolan igång igen och jag påbörjar då mitt andra år som högskolestudent. Jag läser beteendevetenskapliga programmet i Eskilstuna och hela höstterminen kommer jag läsa sociologisk socialpsykologi. Jo det är sant, det finn psykologisk socialpsykologi också och jag lovar... det är inte alls samma sak. Men duktiga på att krångla till det för sig beträffande termer kan jag nog tycka att den akademiska världen är. Men det låter ju fint! (hör ni viktigheten i mina bokstäver?) Den sociologiska delen handlar om hur människor påverkar och påverkas av samhället med alla umgängesformer och institutioner, både individuellt och i grupp. Den psykologiska delen handlar mer om hur människan funkar i grupp och i samhället. I helgen beställde jag böcker för hela terminen och jag blev eld och lågor! Det verkar så spännande! Hoppas böckerna kommer fort! Plugghästen i mig har vaknat igen! Samtidigt börjar jag så smått plugga på anatomin igen. Har glömt massor sen jag läste till massör. Denna gång är det inför SI-utbildningen (SI = styrketräningsinstruktör) som blir klar den 25 oktober - min födelsedag.

Arbete
På måndag jobbar jag mina första timmar på Balanze, det gym jag tränar på (basicly mitt andra hem). Jag ska få lära mig maskin- och eldriften den veckan. Det ska bli kul att börja, men i ärlighetens nämn är jag ganska nervös! Känns ju lite fånigt att vara nervös, men jag vill så gärna göra bra ifrån mig! När min SI-utbildning är klar börjar jag jobba vecka 44.

Nu ska jag ta en glass
Så det så!

Reseblogg under konstruktion!

Jag och Fredrik har haft en underbar och händelserik vecka på Azorerna! Det blev ca 800 bilder och fler minnen än jag kan beskriva i siffror. Jag kommer inte redogöra detaljerat för resan på denna blogg eftersom jag här redogör mest för vad som pågår i mitt liv och mitt huvud från dag till dag. Istället startar jag och Fredrik en reseblogg(resedagbok) där vi skriver om resan. Hemma kommer jag även pyssla ihop ett (eller fler) scrapbookingalbum om Azorerna, men det är ett projekt som får ta lite tid (med tanke på hur mycket jag har att göra under hösten). Funderar även på att slänga ihop ett bildspel med Powe Point. =)

 

Restips!

För er som känner mig eller Fredrik IRL vill jag varmt rekommendera den nya bloggen sen när den kommer! Vi blev båda helt hänförda av Azorerna och ingen av oss är densamma som innan resan. För er som funderar på en resa så rekommenderar jag även er att kika in på resebloggen, ni missar något om ni inte åker till Azorerna. Inga foton kan göra stället rättvisa, men jag lovar att ni blir sugna!

 

URL kommer snart!

När vi jobbat ihop de första inläggen kommer adressen att publiceras på denna blogg, på min Facebook och min msn messenger. Antagligen kommer jag tjata en hel del på alla att surfa dit också, detta är något jag vill dela med alla!

Må bäst!

Slog på TV:n
En av ytterst få sporter som kan få mig att titta på sportkanaler är dans! Zappade långt för att hitta något som dög att äta frukost till och stannade till min förvåning på Eurosport2 då jag intresserat satte på mig glasögonen. Hip hop battle (breakdance) visades på kanalen och en idé började ta form i mitt huvud.

Kan det där va nåt för mig?
Sen jag var liten (då jag förövrigt gick på hip hop under flera år) har jag varit en duktig dansare. - Ja det är något jag törs säga utan att följa the allmighty laws of Jantelagen! Nu förtiden tränar jag ju regelbundet: Styrka och kondition ca 10 h i veckan. Jag har dessutom gått ner endel i vikt och har nu en kropp som fungerar tillfredsställande bra och som blir i bättre kondition ju mer jag spenderar tid och energi på den. Så: Varför ska man gå omkring och känna sig i oförskämt bra form utan att använda kroppen till dess fulla potential? Den är ju ett fantastiskt verktgy, kroppen! Jag föreställer mig att om jag skulle bli skadad eller sjuk så skulle jag tänka på vad jag skulle göra om jag hade två friska ben... Inte skulle jag nöja mig med att springa i trappen med en utmanande tung tvättkorg, inte! Skulle det vara något som passar min smak, så skulle det vara BREAKDANCE!
Kan ge det ett år
Nu har jag mycket grejer i görningen: SI-utbildning, nytt jobb, ordförandeskap i bostadsrättsföreningen och förmodligen en hel del annat som dyker upp vid sidan av mina heltidsstudier på MDH (Mälardalens Högskola). Därför bör jag just nu rikta min energi till att komma in i nya rutiner så att dessa nya sysslor som förunnats mig fungerar bra och utan att "kärva". Så om jag tar i lite i överkant för att inte riskerar att stressa fram någonting under tidsbrist, så tänker jag ge mig själv ett år att bygga upp kroppens uthålliga styrka och smidighet (samt förstås förbättra konditionen) så har jag skapat bra förutsättningar för denna awsome coola sport/dans!

Alltid bra med nya mål!
För de allra flesta, skulle jag tro, är det bra med nya mål som driver en! Om man har någonting som driver en fylls sinnet med mening och det blir spännande att vakna varje morgon! Alla delar av sitt liv måste man bejaka. Jobb, fritid, hälsa, relationer, familj, trygghet etc. Just nu rör sig mina mål och uppgifter mest kring jobb och studier. Därför tror jag detta breakdance-projekt kommer vara ett bra mål på fritidsfronten! Men det är ingen mening med att skapa mål hela tiden utan att stanna upp och reflektera över vilka milstolpar man redan tagit sig förbi, vad man har klarat av och vad man har att vara stolt och tacksam över! Hela mitt liv är fyllt med bestigna berg (metaforiskt såklart, jag är ingen bergsget!) och hinder som jag klättrat över. Jag är så otroligt stolt över vad jag åstadkommit och tacksam över alla människor och faktorer som hjälpt mig klara av allting jag faktiskt har gjort idag! Min förhoppning är att jag hjälper medmänniskor omkring mig att på olika sätt ta sig över sina hinder och bestiga sina berg - om så inte med peppning och draghjälp, så med kramar och vänliga ord!
Har du intresset?
Har du händelsevis någon relation till breakdance oavsätt om det är praktiskt eller intressemässigt så hör gärna av dig (med en kommentar till detta inlägg) så kan vi ju utbyta drömmar, idéer eller bara säga goddag, wazup, una cervesa por favor! Nu ska jag återgå till packning av resväska inför resan till Azorerna imorgon. Känner jag mig själv rätt lär det ju bli ytterligare ett inlägg här idag. Jag har myror i fingrarna, nämligen! Puss å kram på er kära läsande vänner!

TJOHOOO!
Jag är superglad! Hon som har hand om personalfrågor på gymet Balanze som jag tränar på, ringde idag och gav mig klartecken om att de vill ha mig som Styrketräningsinstruktör och driftansvarig på halvtid där! Jag har verkligen hoppats på tjänsten och jag har länge velat jobba hos dem, framförallt som styrketräningsinstruktör.

Utbildning först
Först måste jag naturligtvis gå en utbildning som jag själv bekostar för att bli legitimerad SI (Styrketräningsinstruktör). Det gör jag gärna eftersom jag kommer jobba in de pengarna kursen kostar utan problem. Den 25:e oktober, på min 25-årsdag, är jag färdig med utbildningen och vecka 44 börjar jag jobba!

Pluggar samtidigt
Samtidigt håller jag kvar min huvudriktning i karriären - beteendevetenskap. Jag kommer studera heltid under höstterminen och noggrannt planera in när jag ska avsäta tid för studierna. Det kommer bli en utmaning, jag är medveten om det, men jag hade ändå tänkt mig fullt race kommande termin ändå eftersom jag egentligen skulle ha läst 150 % (nöjer mig med 100 % nu och jobbar 50%). Praktiskt/socialt jobb och mentala studier ger energi till varandra och tar ork av mig ifrån olika energipooler. Den ena fylls på när den andra används och tvärt om. Jag brinner för både SI-jobbet och beteendevetenskap och det i sig själv ger energi! Som det känns, så kommer jag alltid vilja jobba inom tränings-branchen mer eller mindre. Det är inom beteendevetenskapen jag ser min största karriär, men minst en fot med i träningsvärlden vill jag ha även efter jag gjort min examen. Hur mycket jag kommer jobba med träning vet jag inte, men min vision är att jag ska bli kvar så länge jag kan bidra med något inom branchen!











Tror ni detta kan vara en pedagogisk motivations - metod?








Hemmamys och fritid och självstudier
Ni kanske undrar hur det kommer fungera på fritiden och för mig och Fredrik? Fritiden kommer bli mycket mer dyrbar för mig. Det kommer alltså vara viktigt att jag laddar batterierna på min fritid och därför kommer jag leva den efter mina (och Fredriks) villkor. Arbetstiderna verkar till största delen ligga måndag-torsdag kl 14:00-21:00. Sedan verkar extra inhopp förekomma efter behov och förmåga, som jag förstått det hittills. Föreläsningar har jag max 3 ggr/vecka på förmiddagarna främst. När jag inte är på föreläsningar kommer jag gå upp samma tid ändå på vardagarna för att plugga hemma. Fredrik jobbar som elektriker och går upp tidiga morgnar. Vi kommer inte se varandra förrän jag slutat jobbet i veckorna. Ofta finns möjligheter för honom att jobba in timmar under veckan för att få vara ledig på fredagen. Detta ska han försöka göra så att vi kan få mer ledig tid tillsammans. För oss är tid tillsammans viktig och vi mår så bra av att umgås med varandra. Den tid vi kommer ha nu blir knappare än den förut varit, därför ska vi försöka göra desto mer utav tiden. Gå ut och äta, biobesök etc. Kvalitetstid helt enkelt! Man ska inte sluta gå på dejt med varandra bara för att man bor ihop! Mina vänner får jag lova att träffa på helgerna istället. Dessutom kan de ju alltid ta å träna på Balanze så får man morsa på dem på jobbet!

Allt går så bra!
Jag är så lyckosam verkligen! Jag har allt man kan drömma om! Och som om inte det vore nog så ska jag åka tillsammans med mannen i mitt liv till Azorerna i övermorgon och när jag kommer hem ska jag studera och förbereda mig inför ett jobb som styrketräningsinstruktör! Jag är så obesrkivligt glad och Azorerna kommer bli världens bästa semester!!!

Nu snart, snart så, inte länge kvar..........
Jag hade så svårt att somna inatt igen! Nervositeten har blandats med förväntan och pirr. Jag är inte lika pessimistisk som jag var igår. Förkylningen börjar gå tillbaka och jag har gått igenom alla detaljer runt omkring resan i mitt huvud 100 gånger. Dessutom har jag bestämt mig för att varken Fredrik eller jag kommer dö såhär innan resan. Och om vi dog så skulle vi nog åka till Azorerna ändå. Jag har också bestämt mig för att ficktjuvar håller sig borta om man luktar vitlök (jag äter bara mina frukostmackor med vitlökskrydda på i sedvanlig osocial ordning), samt att vi hittar till rätt plan eftersom vi båda faktiskt äger glasögon!

Rumpan i flygplansstolen!
Bara man sitter på planet som kommer jag känna att vi är på semester. Ögonen fylls av glädjetårar bara jag tänker på det. Faktiskt redan när man har checkat in (heter det så när man gått igenom tullen på Arlanda och befinner sig där Taxfree-affärerna är och påstigningsmojängerna till flygplanen finns?) så kommer jag flyga omkring som en studsboll av lycka och le så brett att hela Arlanda omges av en aura av vitlöksandedräkt! Förstå känslan av att sitta på planet och titta ut genom förnstret och se den grå flygplatsbetongen försvinna nedåt och bakåt! Jag och Fredrik kommer äga världen! Jag kommer krama hans hand så hårt att den blir lika liten som min!

Reseguide
Idag ska jag spendera lite tid på att hitta reseguider på Internet, som jag kan skriva ut, med tips om vad man bör se, äta, lukta, höra, känna och uppleva på Azorerna. I samband med att vi bokade resan (för ca 4 veckor sedan) har vi redan hittat ett par sidor som ger inspirerande information. Allt om Azorerna och Azorerna.nu verkar vara bra och seriösa sidor. Kika gärna in på dem för att veta hur avundsjuka ni bör bli på en skala 1 till 10!

Hur det kommer bli och vad vi har tänkt oss
Vi kommer bo 4-stjärnigt på Hotel Açores Atlântico med halvpension (dvs. frukost som ingår). Såvitt jag har förstått utav det jag läst så har hotellet Restaurang, Pianobar och Inomhuspool. Bilderna nedan (klicka på dem) är tagna på det hotellet vi ska bo på:

Hotel Açores Atlântico ligger den största av Azorernas många ögar som bildats av vulkanisk aktivitet. Ön heter São Miguel och är Azorernas huvudö. Huvudstaden heter Ponta Delgada och är en hamnstad. Det är i hamnen, väldigt nära vattnet, som vårat hotell ligger. Vi har planerat att hyra cyklar och ibland vespa, för att ta oss runt och se naturen, kulturen och samtidigt vara nära - alltså inte sitta i någon trång turistbuss och stirra ut genom en smutsig glasruta). Fredriks must-do är Val- och Delfinsafari och det jag verkigen känner att jag vill göra är Djungelvandring. Azorerna har så hög luftfuktighet och rikligt med nederbörd så naturen ska vara helt fantastisk. Resmålet passar verkligen oss eftersom vi vill uppleva stället vi åker till. Vi är inga soldyrkare eller överdrivna festprissar, men båda fascineras vi av främmande natur och kultur! Något det tycks finnas i överflöd på paradisöarana!


Fler länkar:
Sitter du och är avundsjuk? Bra! Här kommer två länkar med mycket bilder:

• Utländsk text, men se bilderna!
• Fler bilder!

På torsdag morgon bär det iväg! Jag har aldrig varit så förväntanfull förut!

Nu när allting lugnat ner sig har jag/vi hunnit träffa lite vänner. Igår var nicklas här hela dagen, det var jättekul att se honom igen, var så sjukt länge sedan. Här sitter Fredrik tillsammans med Nicklas och tittar på när han spelar Bioshock, ett spel som verkligen rekommenderas!
























Idag hade jag och Robine, en kompis jag känner ifrån gymnasiet, bestämt att träffas. Hon skulle skriva in sig på Komvux på morgonen och eftersom jag var så nyfiken på hur det ser ut på Campus (gamla P10 i Strängnäs) så hänge jag på. Det var verkligen en ansiktslyftning för Komvux måste jag säga. Visserligen var de pitoreska röda stugorna med vita knutar som Komvux huserade i förut otroligt charmiga, men i de nya lokalerna verkar Komvux ha fått plats och möjlighet att utvecklas på alla sätt. Träffade två gamla lärare jag haft där och som jag avgudat. De blev glada över att se mig och tyckte att beteendevetenskap (som jag läser på högskolan) verkligen var rätt väg att gå för mig. En av dessa lärare ska Bine ha ganska mycket och jag är glad för hennes skull att hon hamnar i så bra händer!


På kvällen var Stina och Malin här en stund. Såhär socila som jag varit på två dagar har jag inte hunnit vata på två veckor känns det som. Imorgon kanske jag ska träffa Angelica en stund dessutom, beroende på hur förkylningen utvecklar sig. Eventuellt kanske jag orkar cykla med Fredrik till hans föräldrar också.


GAH! Nu är det bara tre dagar kvar till Azorerna! Om jag inte hade varit så rädd för att bli sjuk(are) hade jag hoppat upp och ner på stolen och klappat händera just nu... Wiiiiieeeeeeeeiiiiieeieiiee!

Var kom julruset ifrån?
Nu när allting har stillat sig och jag lägger mig ner i sängen och slappnar av så kommer tankarna på julen. Det är ju helt sjukt såhär i mitten på augusti, men hela min själ tycks få någon slags inspirationsboost av julstöksfunderingar. Jag planerar julklappar, julrecept, juldekoration, julkort och finkläder till julen, i mina engagerade tankar. Känns som att det kommer bli bärldens bästa jul i år! Det är bara ett problem... jag ska inte tänka på det här nu!

Azorerna för Guds skull, Mia!
Nej jag har inte glömt Azorerna! Det ligger så nära i tiden (vi åker på torsdag 20/8), varför drömmer jag inte om det? Det finns en alldeles uppenbart logisk förklaring till det: Azorerna är för abstrakt, främmande och avlägset för mig. Det går lätt att drömma om när man ser det i en reseguide, så länge man inte har bokat resa dit. Stället ser helt fantastiskt ut och jag är övertygad om att Azorerna hade varit Edans Lustgård om nu det hade funnits. Stället fullkomligen skriker romantik, äventyr och skönhet och enligt guiderna jag läst vimlar det av äventyr och sedvärdheter, samt - ej att förglömma - god mat och ananaslikör. Men jag kan i min vildaste fantasi verkligen inte se mig där! Jag är för liten för sådant, för fattig, för oberest, för underklass. Jag känner att jag krymper ner till millimetersize när jag tänker på att på torsdag åker lilla jag med mitt livs kärlek ner till Azorerna och lever lyxliv i en vecka.


Det kommer skita sig!
Jag har redan radat upp 100 saker i huvudet som kan skita sig med resan. Rubbet har jag räknat med: Att min förkylning ska utvecklas till öroninflammation, att vi inte ska hinna med incheckningen i tid och t.o.m. att någon av oss dör när som helst innan resan! Inte blir det bättre av allas kommentarer om ficktjuvar, magsjuka, borttappat bagage etc. Förkylningen känns mest hotande: Jag fick riktigt ettriga öroninflammationer i övre tonåren, flera år i rad... de satte sig på balansorganen så jag kräktes så fort jag rullade i sängen. Lite svårt att flyga då... Men jag har gjort träningsuppehåll sen i tisdags och äter massor med C-vitamintillskott för att förhindra. Ändå har jag ont i hals, känningar i öronen, samt värk i musklerna. Men så har jag haft förut utan att utveckla vare sig feber eller öroninflammation. Öroninflammationen var sex år sen jag hade sist...

Är nog bäst att tänka på julen i alla fall!
Jag tror att om jag fortsätter tänka på Azorerna så kommer min pessimism se till att det skiter sig på ett eller annat sätt. Det är såklart att jag är värd att åka dit, men det logiska är inte alltid klart för känslorna. Så jag fokuserar helt enkelt på vilken mysig och stämningsfull jul vi kommer få, så kan jag börja drömma om semestern på planet! =)