miamant

Jag lovade er snyggbilder så här kommer de!

Men äsch va min gamla hårfärs ställde till det hos frisören. Jag gick dit och tänkte mig guldblond med ljusblonda slingor. Om inte det skulle gå: Klarrött hår med mårkröda slingor. Känns ju som att håret ska göra en glad på sommaren... Men eftersom jag naturligtvis färgat kalufsen svart förra året kunde håret bara blekas till viss del. Därför blev jag brunhårig med lite olika nyanser som skiftar. Faktiskt: Fyra nyanser av brunt! =S Just vad jag var beslutsam om att inte ha. Får nöja mig med att det är lite blonda slinger i som knappt syns. Men kameran fångade upp nyanserna fint i alla fall! Jösses vad varmt det var att sitta hos frisören... ute var det tokvarmt och inte ett moln på himlen (den härliga måndagen om ni kommer ihåg). Blekningen värmer ju bara den med alla sina läskiga trollformler och medelpulvertjosan. Sen fick jag ha den här värmeapparaten runt huvudet för att geggan skulle verka fortare. Grejjen var att jag hade kjol på mig som naturligt åker upp lite när man sätter sig ner. Så frisörstolen som självklart var av skinn fick en angenäm pöl av Mia-svett. Fy fan va stolt jag var... för att inte säga omåttligt generad! Den där värmeapparaten satt jag under två gånger. Naturligtvis kunde jag inte låta bli till att tacka ja till en varm kopp kaffe (vilket påminner mig om att jag inte druckit en droppe svartvätska idag... nej inte ens cola zero... går och sätter på bryggaren medan jag skriver). Men faktiskt blev jag grymt nöjd med att min 8 cm långa utväxt är borta. Jag kan ha utsläppt hår vart jag än går ända sen i förrgår.

Dagen idag ser såhär rolig ut: Mulet och regn precis som igår. Dessutom ser regnet skitigt ut eftersom jag inte gjort rent glasögonen. Sedan blir det plugg fram till Fredrik kommer hem ungefär vid halv fyra. Varför ska jag sysselsätta min vältränade hjärna med studier tänker ni, efter allt gnäll om plugg och skittentor med mera, som jag whinat om här på bloggen. Jo, även töntiga (cool-töntiga) plugghästar kan lata sig ibland. Sista kursen på höstterminen 2008 var en grundkurs i psykologi 7,5 p. Det kanske låter Dr. Phil-intressant, men sanningen att säga så var det lika slitigt som att klippa gräset på golfbanan med nagelsax. Neurologisk psykologi var jätteintressant, vi fick lära oss var i hjärnan rädsla, minne och fanens moster sitter. Det har jag naturligtvis glömt bort nu. Psykodynamisk psykologi var rätt coolt också. Den bygger på psykoanalysen som pervogubben Freud knåpade ihop.  Men så kommer den här klassiska amerikaniserade boken som psykologin envisas med och förstör alltihop. Då är det namn och grupperingar och intelligenstest och fler namn och tre miljoner termer och termiter. Är man intresserad av psykologi är det nog intressant, men psykologin är väl inte mitt favoritämne om man säger så. Meh, varför inte? undrar du. Och det kan du ju få undra, men jag kan lika gärna förklara. I mina tankar är människan en interagerande varelse (vilket innebär att hon är delaktig i relationer, andra människor och sin omvärld) och hennes beteende formas utav världen omkring henne. Jaha, men det är ju psykologisk socialpsykologi (snubblar upprepade gånger på tungan när jag säger det där högt) säger den som vart med förr. Jo, visst fasen är det väl kanske det, men jag menar att det är väl coolare om man kan hjälpa och assistera massor med individer när man jobbar på en samhällelig eller institutionell (antidyslexiord!) nivå; än att man kan plocka den enskilde, hjälpa den, bara för att se den falla tillbaka i samma mönster utav omgivningens påverkan igen. För att exemplifiera: Är kvinnomisshandel ett individuellt problem eller ett samhälleligt problem (det är en perspektivfråga så inga rätt eller fel finns)?  Visst måste psykologi finnas, men jag är nog inte rätt person för att ta på mig Freuds Oidipuskomplexa roll. Hur som haver barnen kär, det var i alla fall ungefär en tredjedel av våran klass som klarade den tentan, för det var så sjukt (eller psykopatologiskt) mycket att läsa in och komma ihåg. Tack och lov var jag en av dem som klarade tentan!
   Till saken hör att på högskolan har man inget vinterlov. Så direkt efter började den kurs som jag fasat för sen skolstarten: Forskningsmetodik. Jag är ju inte bara dyslektiker utan har även dyskalkyli (som dyslexi fast med siffror, samt svårighet att läsa kartor, tabeller, diagram etc.). Den kursen var lika tråkig som tennis på TV. Nå, jag är nu inte dum i huvudet även om siffror hoppar runt för mig, så jag fixade den kursen också. Men sen ska ni veta att jag var helt slut i hjärnan efter de båda kurserna. Då kommer den som ett brev på posten: Personlighets- och socialpsykologi. Jag gjorde mitt bäste för att lura hjärnan till intresse. Satt kvar i skolan för att skriva rent anteckningar etc. Men hjärnverket behövde en vilopaus så efter halva kursen tog den sin vilopaus och bannlyste min självdiciplinerade vilja bakom spakarna. Enda frånvaron läsåret 08/09 var den gången hjärnan satte mig på plats. Och eftersom jag läst grundkursen i psykologi hade jag tillräckligt vett att släppa kontrollen en kurs. Jag gjorde medvetet valet att vänta med den andra psykologikursen till sommaren. Så här sitter jag nu, lite mer utvilad än sist, med tråk-böckerna redo för att läsas och disikeras. I sommar ska denna kurs pluggas in (hälften är ju redan inpluggad lite sen i våras), samtidigt som jag läser ungdomssociologi på halvfart. Roligt är det kanske inte, men jag har nog bättre förutsättningar att tycka att det är intressant än tidigare.

Så idag ska jag alltså plugga några timmar, sen fixa middag när Fredrik kommer hem och klockan 19:00 ska jag gå på step-up. Ni vet, hoppa upp och ner på en bräda som om det fanns dåligt med trappor i världen. Det ser så grymt klämkäckt ut, men i själva verket har man håll och kämpar med att hålla kvar andningsapparaten inombords. Kanske inte vanligtvis, men detta blir mitt första konditionspass sedan pollenperioden kom i april. Håll tummarna för mig så jag inte får astma. =)

Nu ska jag ta påtår i min läppstiftindränkta kaffekopp! Tumregel: Inget plugg utan kaffe!