PMS igen!!!!!!
Nu kommer de tre små bokstäverna igen.Talar om för mig vad jag vill ha och inte ha.
Vad jag ska va och inte va.
Ett kilo äcklig vätska ligger som en blöt yllefilt under min hud.
Äcklar, tynger, mosar.
Vågen asgarvar, pekar, flinar, hatar.
Nu utmanar dödsdriften livsdriften. Freud visste inte vad han pratade om men han hade rätt.
Inget ställs till rätta nu. Allt ställs inför rätta.
Bokstäverna är juryn. Bestämmer.
"Vi vet bäst" "Fuck you!"
Så säger de... till allt.
Idag börjar veckan då jag inte får plats i min egen kropp.
Allt är skit, jag skitar ner allt.
Vill inte prata med nån, vill inte synas av nån och vill inte höra eller höras av en jävel.
Strulat med p-pillrena, glömde tisdag - fick ta två på onsdag. Glömde torsdag - fick ta två på fredag.
PMS slår till extra hårt då. NU KOMMER JAG! Liknar monstret under sängen.
Tur jag vaknade tidigt så jag inte missar en sekund.
Plugget nu, en välsignelse? Kan skylla på den.
Pluggets fel. Tentans fel.
Vill ha godis. Gott & Blandat.
Lär ju aldrig hända, ingen mer tyngd på vågen tack. Det gillar inte juryn.
Juryn gillar inte mig.
Ingen förstår. Ingen kan förstå. Ingen får för Guds skull förstå.
All min för stora litenhet vänds inåt. Fräter, gnager, gör kompost.
Det är mellan mig och Gud, bara Han som vet. Han - den Gud jag inte har.
Det Gud som jag skrattat i ögat för att han inte finns.
Nu skulle det vara härligt att ha en mysig Gud.
Hitta någon katolsk kyrka - de tar det på allvar...
Böja knät vid något altare, låtsas att Gud var chefen.
Slippa ansvar, slippa skuld, få Guds förlåtelse och allt det där.
Leka hopp.
När man tänker på saken, kan man bli religiös för att slippa ta ansvar?
Eller måste man tro?
Men det är jag och ingen Gud som bor i den här kroppen.
Gud är te nu, i en stor kanna. Jag kokade hela full för det lär behövas.
Ljudlös på mobilen lär behövas.
Telefonen ur jacket lär behövas.
Plugg-distraktion lär behövas.
Sitta på balkongen och visa långfingret lär behövas. Jag är så mogen! Men det gör jag ju inte. Gör ingenting sånt. Inombords.
Skulle ha PMS-psykolog.
Varför finns inte sådana?
Kanske räcker med kurator?
Det kan jag bli.
Tre av fyra veckor i alla fall.
Undrar vad jag ska göra nu.
Det kommer jag undra hela dan.
Ska testa och plugga lite.
Och dricka te.
Dricka te ska jag göra hela dan.
Drick te, ge upp huvudet.
Inte tänka.
Inte känna.
Knappast vara.
Bara över-leva. I en vecka.
Mens på fredag.
Lördag/söndag - Skiten över = leva igen.
*bettskena på, tankar av*
Ajöss.
Kramar om dig i massor! Det där vill ingen uppleva, när man känner sig så arg att man håller på att gå i småbitar, eller så liten att man går sönder.
Men det är kanske tur i oturen att man ändå vet att det är pms - det är värre när de där känslorna kommer och man inte kommer på vad det är förrän efteråt. Då har man gått och varit halvt självmordsbenägen i en vecka utan anledning...typ...
Kram igen.
Tack Kimmi! Dina kramar värmer och det känns skönt att höra att fler kvinnor upplever PMS liknande. kram tillbaka
Visst önskar man att man var man vissa tider i månaden. Jag säger som Kimmi, tur man vet att man har PMS så man inte mördar någon eller sig själv.
Mycket bra skrivet!
Tack snälla för din kommentar Béatrice! Jo det är tur att man vet om det (innan man förstod att det var PMS... jösses!). Man kan ju varna sin omgivning så de värjer sig när man ser mordisk ut, hehe.
När jag var yngre mådde jag för jäkligt några dagar före och de första dagarna under. Men sedan jag började må psykiskt allt bättre har det också förbättrats. Men allt medlidande till er som inte har samma tur!
Tack Neurotic-Kitten!
Vad skönt att höra att det ändrades! Utan P-piller är det sämre för mig: Jag har 14 dagars PMS och all energi går åt att orka leva. Min sambos teori om det är att hormonerna från p-pillren är ngt min kropp vant sig vid och kräver eftersom jag ätit dem den jag var 14 (fyller 25 i år). Med p-pillrena är jag stabilare och har bara 5-8 dagars PMS. En stor kram till dig och tack för din kommentar!
