Det blev lite värre än vad jag trodde...


Vilket jävla läsår!
Läsåret 2009/2010... Det mest ansträngande i mitt liv. Hemkommen från Azorerna, nyförlovad och solbränd var batterierna laddade, sensommaren 2009. Det behövde de vara. Jag började jobba på Balanze, gymmet i stan, ca 30 %. Samtidigt skulle jag klara av heltids högskolestudier medan jag läste en heltids kurs för att bli styrketräningsinstruktör (SI). Naturligtvis ville ingen annan i vår dåvarande bostadsrättsförening sitta på piedestalen, så jag fick anta rollen som ordförande för att inte hela huset skulle fallera oövervakat. Inga problem, tänkte jag... jag är dyslektiker - jag klarar allt! Jösses väggen var nära den gången.

Siktet var inställd på min födelsedag, då jag gjorde tentan på SI-kursen. Efter det, intalade jag mig själv, skulle tempot lugna ner sig. Det blev inte riktigt så nej... Gymmet gick på högtryck och många bokade instruktioner med mig. Jag började jobba 75 % när SI-kursen avslutats. Mina helger gick åt till plugg. 

Jag vänjer mig snart, var min tanke då. En dag såg chefen att jag var trött. Hon förstod mitt bästa mer än mig och jag tog tacksamt emot hennes förslag att gå ner till 30 % igen. Men då var det dags för B-uppsats i socialpsykologi. Uppsatser, mina vänner, är dirty buissness på högskolenivå. Då är det dags att ge sitt allt och det var precis vad jag försökte göra också. Nånstans där var det jul. Nyår lyckades också komma med på ett hörn. 

Snart är uppsatsen klar, peppade jag mig själv. Jo visst blev den det. Men på högskolan har man inget vinterlov och på en gång tog vårterminen vid. C-kurs. Vidrig nivå, för er som inte vet... 

C-kursen var full med existensiella frågor om döden och teoretiker som ser en bedrift i att skriva gåtfullt. Dessutom gick tentor och seminarieuppgifter ut på att kritisera och argumentera för. Något jag tyckte var en smula avancerat mellan varven. Efter mitten av C-kursen började C-uppsatsskrivandet - en forskningsprocess över två månader.

Jag ser ljuset!
Jag har precis blivit klar med C-uppsatsen (idag faktiskt). Det var det mest intensiva jag gjort någonsin. Lättnaden var därför stor  när jag såg att uppsatsen gått upp till opponering. Det betyder att den som minst blir godkänd! På fredag är det opponeringsseminarium. Jag har bara börjat bli lite nervös än så länge. Det tar sig nog när fredan närmar sig!

Skön sommar!
I sommar tänker jag äntligen andas ut. Jag läser två distanskurser på A-nivå som tillsammans utgör heltid. Jag jobbar bara mycket under tre veckor i sommar, och på jobbet är det lugnt så här års så man kan plugga där. Min nya fingoa laptop gör att jag kan jobba utomhus också. Så sommaren ser soft ut! Äntligen lite mänsklig takt!

I efterhand kan jag känna att jag växt! Jag visste inte att jag pallade  såhär mycket. De flesta tar för givet att de ska hinna sova normalt och åtminstone slippa stressa på toabesöken... Många gånger detta läsår har jag inte kunnat göra det! Jag vet vad klarar nu. Mitt självförtroende har växt flera kilometer och jag känner mig trygg i att jag klara av svåra utmaningar. Men nu vill jag inte ha utmaningar på ett tag. Valigt lite-mer-än-heltidsplugg funkar för tillfället.


Kommentarer
Postat av: Trollmor

Åååå, GRATTIS till opponeringen! Så skönt.Var stolt. Du är verkligen värd det!! Massa kramar.

2010-06-05 @ 09:01:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0