miamant

Nu jävlar ska det lyftas skrot!
Nu har jag länge känt att jag vill upp nästa nivå med min träning så jag lägger om planeringen lite. Vill bygga lite mer på muskler och tänker satsa på både på att göra dem uthålliga och explosiva. Uthålliga muskler fixar jag på Body Pumpen. Man använder sig inte av speciellt tunga vikter men upprepar rörelsen i en låts tid. Explosiva muskler får jag av att träna i gymmet. Då använder jag så mycket vikter som jag bara orkar och gör upprepningar på 3 x 10 ggr (börjar så i alla fall). Samtidigt vill jag ha kvar konditionen, dels för att jag behöver den för att kroppen ska må bra, ansträngningsastman ska bli bättre, stress/press/aggressioner ska rinna av mig och för att jag tycker det är roligt och får sådan kick av även den träningen. Konditionen består för närvarande i Spinning och Cross-Trainer. Jag har funderat endel på hur jag ska få ihop detta. Det blir mycket mängd träning, men jag tycker det är roligt och läser deltid nu i sommar så jag hinner och vill det. Svårast blir att undvika att träningsvärken förstör träningen. För att lösa det måste jag elt enkelt dela upp styrketräningen i gymmet på 3 ggr/v och på Body Pumpen Minska vikter på de muskler jag har träningsvärk i för tillfället.

Jag har gjort ett schema:

• måndag: Body Pump (lätta vikter på ben) + cross-trainer/spinning själv
• tisdag: Spinningpass + stabilisera muskler för handleden
• onsdag: Arm-pass i gymmet (biceps, triceps, axlar, magmuskler i maskin) + cross-trainer
• torsdag: Bodypump (lätta vikter på biceps, triceps, axlar) + cross-trainer/spinning själv
• fredag: Spinningpass + Rygg-pass i gymmet (hela ryggen i 3 övningar, bröst)
• lördag: vilodag
• söndag: Spinningpass + Ben-pass i gymmet (benpress, framsida lår, baksida lår, crunches på matta)

Varje vecka byter jag ordning på passen i gymmet genom att rotera baklänges (så att jag varierar vilka vikter jag plockar bort på Body Pumpen). Självklart köra jag inte detta schema helt och hållet utan lyssnar på kroppen och känslan. Jag gillar inte att planera så här detaljerat egentligen, men för att kunna fokusera på musklerna måste jag göra det. Därför händer det nog att jag hoppas över träningen eller byter ut styrka mot kondition ibland. Ofta känns det lite tråkigt att träna på kvällen eftersom jag hellre träffar Fredrik när han inte jobbar, så då blir det nog endel omstruktureringar. Men det här schemat är grundtanken i alla fall.

Solen har väl aldrig varit mer välkommen
Äntligen kommer den! Solen, myten, legenden! Uppträder live här i Sverige och glädjer oss bistra svennar med sin karismatiska närvaro! Det är solen som ger människan själ, det är jag övertygad om! De som lever i varmare klimat har nog svårt att se vilka underverk solen gör. Den får oss här i norden att krypa fram ur våra igloos, tänja lite försiktigt på våra otränade mungipor och brista ut i ovana leenden. Sen dröjer det inte länge förrän man hör alla grannar nyvaket men engagerat överrösta gräsklippare, altanbyggen, radiostyrda bilar, häcktrimmrar och mopedister i för en gångs skull ärligt välvillig konversation med varandra. Efter 3 veckor av konstant mulenhet behöver vi sannerligen denna själgivande sol. Nordbon har inte varit såhär glad på länge!

Midsommar
Denna midsommar fick vi besök av min bror Tomas (vi är inte släkt utan det är min biologiska pappas föredettas son) och hans flickvän Ylva. Tomas har alltid varit en hängiven traditionsidkare så vi käkade en ordentlig midsommarlunch - ni vet en sån med sill, skinka, sommarpotatis med dill och nubbe. Visserligen var jag och Fredrik inte tillräkligt vuxna för att inta sill och nubbe, men resten gick ner lätt! Sen drog vi till Linus och Sjalle (Fredriks bror med sambo) och grillade. Jag är fortfarande stolt över min hemmagjorda potatissallad med fransk senap, dragon, rödlök och crème fraishe, så jag tänker inte ens nämna det vi grillade av risk för att det ska ta rampljuset från min utsökta potatiskonst!

Börjar få grepp om plugget
På fredag är det tenta, eller deltenta, eller deluppgift, eller vad man säger. Det är på en envist krångligt skriven bok (en sådan utan punkter och komman och meningar som täcker halva sidan). Men denna gång ska jag inte läsa pärm till pärm, för detta är nämligen en sådan klassisk kurslitteratur som kan översiktläsas genom sammanfattningar och introduktionskapitel.  Jag har ritat upp en ordentlig tankekarta för att få en bra översikt på boken. Har nu läst allt övergripande och  det är endast lite luckor som behöver fyllas i. Motvilligt gör jag detta "the easy way". Var ju på en KLOK-kurs i höstas (3 hp) och lärde mig att bara läsa översikts- och sammanfattningsbitarna av boken. Först nu vågar jag prova det. Känner mig som en riktigt dålig student, men jag har hört att många, kanske de flesta, gör såhär. Hur hinner de annars med att supa, strula, shoppa och fjanta runt enligt fördummande kåranda så mycket som de gör?


Var tvungen att lägga ut en bild på balkongen i solskenet. Det var så härligt att sitta där och plugga i solen, speciellt eftersom vi fått både blommor och parasoll av mor min! (Tack än en gång för finheterna mamma!) Har planer på att införskaffa plaststolar med nedfällbar rygg med dynor till och en dyn-låda (de hade REA på Jysk). Kanske en och annan blomma till... det är ju så trevligt! Jag börjar bli tant! Lol!

Jag fick ett mail från min kloka mamma med en liten historia som är värd att ta med sig i livet.

Majonnäsburken och två koppar kaffe

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken . Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, ”jag är glad att du frågar”. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Detta blogginlägg tillängas AFTONBLADETS artikel som hadlar om huruvida Komvux ska vara tillgängligt eller inte och till vilken grad de som läst kurser från Komvux ska konkurrera med de som enbart har gymnasiebetyg. För att läsa artikeln följ nedanstående länk:

Artikeln i AFTONBLADET, 17 juni 2009

Solidaritet är viktigt eftersom vi alla är människor
För mig är det viktigt att medborgarna i ett land upplever att samhället är solidariskt så att de tryggt kan leva sina liv utan att behöva oroa sig för mycket. Solidariteten i form av välfärd bör följa individen från födsel ända till slutet av livet. Det innebär att ett land med sin välfärd har tagit med i beräkning att medborgarna kommer vara i behov av stöd och hjälp mellan varven . Det är trots allt naturligt att inte klara allt själv eller att inte födas in i en rik familj. Dessutom är vi alla människor och inte maskiner - med det vill jag ha sagt att vi människor styrs av fler faktorer än att kosta samhället så lite sommöjligt samtidigt som vi bidrar till det med så mycket som möjligt.

Hur var gymnasietiden egentligen?
Med detta konstaterat kan vi som är vuxna tänka tillbaka på hur det var när vi gick i gymnasiet. Vi var tonåringar allihopa. Den tid då identitetsskapande, formande av egna värderingar och frigörelse från föräldrarna var centrala i våra liv, kanske utan att vi förstod det. Kompisarnas ord var lag och på många skolor tyckte majoriteten av skolkamraterna att skolan var tråkig och att pluggandet rent ut sagt var töntigt. Många elever fajtades med de överväldigade känslorna som första kärleken innebär. Många upptäckte alkoholens till synes positiva effekter på både "glädje", "mod" och "coolhet". En del elever däremot, var först och främst upptagan av att klara av en jobbig hemmasituation, egna sjukdomar, psykiskt lidande eller funktionsnedsättningar. Helt enkelt så fanns det nog många i gymnasietiden som av naturliga skäl inte prioriterade studierna först. Det var också ovanligt att skolkamraterna visste vad de ville med sin framtid av samma naturliga skäl.

Vad innebär det att bli vuxen?
De flesta genomgår en ganska omfattande mognadsprocess efter gymnasiet. Man hittar sig själv mer och mer, tonårsförvirringen avslutas och man tvingas lära sig ansvara för sitt eget liv. Efter skoltiden ter sig omvärlden inte lika förvirrande och överväldigande längre utan beslut kan fattas med en större portion logik, relaistik och med en midre portion naivitet. Perspektivet vidgas vad gäller både tid, rum och innehåll, man börjar dessutom förstå att man inte är centrum för allas uppmärksamhet. Utifrån dessa premisser funderar de allra flesta vuxna vad de vill åstadkomma i sitt liv och hur de ska ansvara för sig själva genom försörjning. Sådana funderingar ger ofta upphov till att man ångrar bristen på den egna disciplinen under gymnasietiden.

Olika förutsättningar
Som vuxna tänker några att de skulle göra anstränga sig mycket mer om de "göra om" gymnsietiden. Det ligger nog mycket i det om de fick göra om gymnasietiden som vuxna. Blev de tonåringar på nytt skulle det däremot inte var alika lätt med självdiciplin, även om man var medveten om konsekvenserna som skulle följa på handlandet. Det jag vill ha sagt med det är att vetskapen om vikten av självdiciplin och flitighet ändrar inte alla de faktorer som konkurrerar med tonåringens fokus. Hur viktig studierna än är för en tonåring spelar saker som första kärleken, dålig självkänsla och popularitet spratt på dennes koncentration. Allstå har en vuxen människa mycket bättre förutsättningar än en tonåring att få goda studieresultat.

De duktiga eleverna
Men om det är så svårt att fokusera på studierna i tonåren, hur kommer det sig att vissa elever klara skolan så bra? De elever som få bra studieresultat behöver nösvändigtvis inte vara smartare eller mer lämpliga för högskolestudier och yrkeslivet än sina skolkamrater. Det handlar snarare oftast om att de har lyckats med att prioritera sina studier först. Innan vi betraktar dessa ungdomar som lyckans ostar vill jag väcka en fundering: Är det verkligen så lämpligt att ha prioriterat studierna först som tonåring? Visst är det nyttigt att lära sig ta ansvar, men bra betyg kräver onekligen en väldigt stor portion ansvar. Om utveckling i tonåren och frigörelse inte är så viktigt att prioritera högt, varför inträffar de då så starkt hos de flesta individer? Vad har de ungdomar missat i sin utveckling när de varit upptagna med det höga ansvaret?

De tragiska faktorerna
Oavsätt ålder och fas i livet så påverkas prestationen rätt så markant av funktionsnedsättning, sjukdom, psykisk ohälsa, tragedier och destruktiv hemmiljö. Som tonåring kan man göra mindre åt en jobbig situation än man kan som vuxen. Den vuxne skapar själv sin hemmiljö och har bättre resurser tack vare sin mognad att hantera kriser, sjukdomar och problem. Den vuxne är förhoppningsvis också mer insatt i sina rättigheter. För de individer som av någon anledning haft en jobbig uppväxt kanske möjligheten att fokusera ordentligt på någonting annat än att orka leva, kommer först när de blivit vuxna och lärt sig styra sitt eget liv. För en tonåring kan även saker som vuxna ser som tämligen banala vara orsak till stort psykiskt lidande. Även om hemmiljön är bra så kan acnepsoblem, olycklig kärlek eller bråk i kompisgänget upplevas tillräckligt jobbiga för att stuierna ska bli lidande. Utifrån perspektivet av tonåringar i utveckling med eller utan tragiska faktorer inblandade, kan man knappast säga att "tävlingen gymnasiebetyg" grundas på jämlika villkor.

Är det orättvist att de med bra gymnasiebetyg får konkurrens ifrån de som läst på Komvux?

1. Mitt svar: Det är orättvist att de elever som prioriterat studierna högst varit så pressade som de goda betygen krävt. Komvux möjliggör att elever kan låta puberteten tillägnas den uppmärksamhet den behöver.
2. Naturligtvis måste det kännas surt att de elever som presterat så bra betyg inte får den "lön för mödan" som de vill ha. Men är det inte lika orättvist att de som inte haft möjlighet att fokusera på studierna inte heller får möjligthet att studera på högskola?

Igår gick jag på spinning, det var riktigt skönt! Det skulle vara en Zone 2, men jag körde en Zone 3 istället. Mitt mål är att klara Zone 4 utan att dö. Har aldrig testat ett sådant pass, men jag utgår ifrån att det är ganska så tufft. Idag har jag ont i rumpan efter sadeln, men jag tror att det går bort när man vant sig med att spinna ett par ggr i veckan. Hade sådan träningsverk efter Pumpen igår att jag inte kunde styrketräna efteråt. Men jösses vad skönt det är med spinning!

Idag gick det ett pilatespass som jag hade tänkt att gå på. Men jag drar mig för det där, tycker inte det verkar så roligt... jag vet att nån gång ska jag prova, jag har bestämt mig för att prova alla pass (förutom junior- och seniorpassen o.d.) eventually.

Istället har jag pluggat idag, har kollat överskådligt i första kursboken. Den är lite svår i meningsuppbyggnaderna och den är dessutom på engelska, men det verkar som att den tar upp väsentliga saker och inte snöar in sig på onödiga detaljer. Jag gillar den (hittills).

Förrgårdagen
Som jag nu har tjatat om rätt länge så har jag känt mig rättså vilsen utan plugget. För mycket tid, för lite att göra helt enkelt. Helt plötsligt inser man att man måste fylla tiden med något och det är inte så lätt när man är ovan. Jag borde väl vara avslappnad och njuta när alla stress är över men istället växte en olust inom mig. Den första frågan som bubblade upp i mitt inre och aldrig ville försvinna var: Vad ska jag göra för något? Det var en fråga jag inte hade något svar på, samtidigt var den inte lika jobbig som fråga nummer två som ploppade fram: Vem är jag? Dessa två frågor ekade i mitt huvud och blev helt utan svar. Och både enligt psykologins regler och lagen om alltings jävlighet så kom jag på att jag fått så mycket hjälp av Fredrik att bli lycklig, hitta självkänsla och må bra, att jag förmodligen inte vet hur jag ska vara stark och hitta en identitet i mig själv (utan honom). Så där satt jag, med alldeles för mycket tid, noll självuppfattning och känslan av att vara produkten av någon annans styrka kärlek och välvilja istället för min egen. Det stavas: Identitetskris! Efter att ha ältat känslan hopplöshet litegranna gjorde jag som jag alltid gör när jag behöver vara lite smart: Tog fram papper och penna och skrev allt i mitt huvud. Jag ska vara ärlig; jag skrev att jag var rädd, kände mig vilsen och inte visste hur jag skulle klara av att hitta mig själv utan hjälp. Men mot slutet av skrivandet hade jag hittat mod, inspiration och faktiskt lite förväntan: För att hitta mig själv behöver jag ju bara lyssna till vad jag innert inne vill! Det handlar inte om att man måste skapa en identitet eller lista ut vem man ska vara. Den man är finns inbyggd i själen/medvetandet och yttrar sig i form av önskningar. Mina önskningar som jag kände då (och även nu såklart) var träning (därav det förra inlägget), nya kursen i ungdomssociologi och att engagera mig i tjejjouren! (har ju tidigare varit med i kvinnojouren, men nu har det startats en tjejjour här i stan)

Gårdagen
Igår kändes det mycket bättre! Jag kände mig stolt för att jag inte förträngde känslan av tomhet och glad för att jag hade tre önskningar som kom fram. I enlighet med min önskning käkade Fredrik och jag chorizo med bröd till middag. Vi proppade i oss tre var: BADOOOM! Proppmätt! Sen gick vi och firade en kompis födelsedag och efter det gick vi och såg Terminator Salvation på bio med Rickard och Pontus (Fredriks yngsta och mellanbror). Den var jättebra tycker jag... men samtidigt hade jag inga jättehöga förväntningar annat än att se läskiga robotar. Jag är nämligen lite småskraj för robotar och har varit det ända sen jag var liten. Plastbrorsan, Tomas, hade leksaksrobotar som gick själva på batteri när vi var små och redan då tyckte jag det var läskigt. Sen blev det väl inte bättre av att jag var jätteliten första gången jag såg Terminator I. När den gick på TV häromdagen blev jag åter barn och ängslig. Hur som helst rekommenderar jag att ni ser nya terminatorfilmen!

Denna dagen
Äntligen måndag igen! Jo jag kan säga så eftersom måndag varken innebär från eller till rent måste-mässigt för mig. Jag pluggar ju och har vanligtvis få föreläsningar att gå på och under sommaren har jag som sagt var inga. Måndagen har någon slags nya-tag-känsla över sig... I'm big and I'm back! Planeringar börjar oftast på måndagen och ärenden som man vill uträtta eller vill ha överstökade kan ju inte bli gjorda när allting är stängt under helgen, utan göres helt enkelt på måndagen. Som jag skrev i förra inlägget så kickar jag igång en nystart i träningen. Äntligen är jag så gott som symptomfri från pollen och kan träna upp konditionen igen, samt köra tuffare på styrkan. Det blev ett Body Pump pass, 55 min, och 20 minuter på cross-trainer. Så skönt att känna sig kraftfull igen! Det är som att få en stor del av livet tillbaka! Jag kan andas! Efter träningen blev det ärenden på stan. Jag handlade till en jättegod middag: Kyckling i Uncle Ben's sås - curry - och i den röran slängde jag i två äpplen, en liten majsburk, 250 g konserverad ananas, en orange paprika, ett par-tre nävar stjälksellsei (eller va de heter). Till det: Kokt färskpotatis i bitar blandat med stekt rödlök (tål ej rå) och tre olika sorter av körsbärstomater 300 g, överhällt med olja och generöst saltat. Fy fasen vad kockrent det blev. Det godaste jag har lagat (igen)(åh nej, här är vi inte rädda för att skryta inte)(jag är för fan bäst)! Alltihopa väldigt magert och nyttigt! Det blev endal matlåder. Det är bra för de går åt. Jag vet vad jag ska äta till frukost imorgon! Lätt alltså! När jag ändå var nere på stan å lullade runt passade jag på att lägga mig i solbehållare en halvtimme och hämta ut mina böcker inför sommarkursen. De verkar väldigt spännande och jag ser så mycket fram emot att läsa dem. Med de böckerna hade jag även beställt Jens Lapidus seriebok som nyligen släppts. Ska bli underhållande läsning när jag är klar med den roman han publicerade innan Aldrig Fucka Upp.

Ikväll
Ikväll ska jag njuta av hur bra den här dagen känns och har kännts.
Kanskkollar på ett avsnitt med Prison Break till. Sitter förmodligen här vid datorn en stund till. Blir nog ett par goda mackort till kvällsmat: Rostade "Fiberrost" med paprika-philadelphia, bostongurka och vitlökspulver på. Jag är verkligen vitlöksoholic! Luktar alltid lite vitlökigt, haha. Obligatoriskt är den stora tekoppen English Breakfast Tea med mjölk i. Annars känns inte mackorna lika goda!

Ger det ett nytt försök!
I veckan som kommer tänker jag göra ett nytt försök att komma igång med träningen efter pollenperioden. Förra veckan gick det ju inge bra eftersom jag på onsdagen var med på ett Step-Up pass (ni kan läsa min finfina step-up poesi i ett tidigare inlägg, helt kart värd att läsa): Resultatet av det idiotiska upp- och nerfjantandet på en bräda var fem dagars ihopkrympta vadmuskler. Alltså kunde jag inte träna mer denna vecka. Men imorgon kör jag igång igen! Från 2 pass i veckan med Body Pump, som jag körde under pollenperioden, kommer jag utöka med konditions- och/eller rörlighetspass med styrka i gymmet 3 ggr/v. så att träningstillfällena är 5 st/v. Förmodligen lägger jag på lite kondition efter Pumppassen också.

Kondition :-)
För konditionen kommer jag mest köra spinning (zone), men det lär väl bli endel på cross-trainer också. Funderar på att lägga över en ljudbok i MP3-spelaren och lyssna på samtigt. Min erfarenhet är att om man inte tänker på att man tränar så orkar man mer. Hittills har jag kört dace/techno i lurarna och det funkar ju bra. Men man kan ju alltid testa om det finns något bättre. Egentligen är det styrka (maskiner/fria vikter i gymet, samt Body Pump) som är min träningspassion, men konditionen gör mig så pigg och glad till vardags. Jag längtar verkligen!

Ska man verkligen hålla på å sätta massa mål?
Jag funderar på lite mål och träningsbelöningar. Det här med mål är ju viktigt enligt alla hälsomagasin och hurtbulle-experter. Men jag vet inte riktigt om jag tror på det... för att träningen ska vara och förbli en del av ens liv tror jag att man ska se träningen som ett mål i sig. Alltså att man redan är i målet när man tränar. Det är ju dessutomså individuellt ad man klarar av i form av träning och hur man kommer att se ut med uthålligare eller explosivare muskler. Att sätta ett realistiskt mål innebär ju att man måste kunna förutsäga vad man är kapabel till att uppnå. Samtidigt: Sätter man ett mål så existerar ett underförstått budskap om att man inte är nöjd i nuläget. Och då har man ju missat totalt vad träning handlar om! Att röra på sig, att jobba för sin egen hälsa, att känna musklernas fulla kapacitet... det är själva essensen av nöjdhet för mig! Att träna och tänka "jag är här, jag kan röra mig så här fort, såhär smidigt och jag kan generera såhär mycket styrka" är att vara så nära sig själv som det bara går - är att vara NÖJD!

Belöningar är ju coolt, asså!
Men belöningar är ju alltid kul! Den största belöningen är ju som jag nämnt ovan att befinna sig i träningen och må bra fysiskt och psykiskt av den! Men det blir ju liksom överroligt om man hyllar sin träning genom belöningar ibland. Jag kanske inte är så himla fint inställd till mål, men en form av mål kan jag ändå sätta, som när de är uppnådda belönas med en liten present till mig själv! De målen kan få handla om tid. Så när jag har tränat minst 5 ggr/v under en si och så lång period så får jag en pryl! Detta är prylar jag vill ge mig själv i belöning:

1. Träningshandkar med handledsstöd till styrketräning. Mina nuvarande handskar har inget stöd för handleden och jag börjar komma upp i så tunga vikter på Pumpen nu att jag behöver stabilisera upp dem för att palla att lyfta tyngre. 
2. Nya träningsskor. Mina nuvarande har ingen friktion kvar så jag glider lätt på Pumpen. Speciellt när man gör utfall, då känns det som att man ska glida ner i spagat... Dessutom är skorna för tighta på bredden... jag har inga söta smala flickfötter utan mina Kalle Ankafötter behöver lite bredd att svettas på. Som det är nu somnar fötterna efter 20 minuter på Crosstrainern eller spinningcykeln och efter en timme på Crosstrainern får jag stora vattenblåsor på fötterna. Det är visserligen lite kul... för jag kan inte sluta peta på dem och fascineras över hur stora de är och undar över vart allt vatten kommer ifrån. Är det ens vatten? Jag tar det för givet bara för att det heter vattenblåsor... men om det är vatten skulle man alltås kunna dricka det? Så om man är ute i öknen utan vatten av någon anledning ska man ta på sig för små skor så man kan dricka ur sina vattenblåsor! Mia Wilander - överlevnadsexpert! Kids, do try this at home!

1. En träningsmatta. Inte en sån där salt tunn youga-sak utan en som man kan göra sit-ups och dyl. på. Vill kunna träna lite hemma när andan faller på.

Jag är övertygad att jag kommer på fler grejer jag vill ha sen, men tills vidare så tycker jag detta är skitbra belöningar!

Veckan som kommer:
De här passen tänkte jag gå på i veckan som kommer. Kan bli eventuella ändringar i helgen beroende på vädret, dock. Är det fint väder kanske jag och Fredrik åker på en gullisnutt-dejt på Grönan bara för att vi är så himla vuxna av oss!

Måndag: Body Pump + minst 20 min Crosstrainer
Tisdag: Zone 2 + styrka i gymet
Onsdag: ska fan testa Pilates!
Torsdag: Body Pump + minst 20 min Crosstrainer
Fredag: Zone 3 (morgonpassa = sköööönt) + ev. styrka i gymmet
Lördag: Vilodag
Söndag: Zone 3 + ev. styrka i gymmet

Två dagar i rad har jag varit på dåligt humör. Känt mig helt olustig och lättirriterad. Inte tyckt att det finns mening i något jag gjort. Jag tror jag börjar komma på varför nu: Vädret har varit mulet och kallt i fem dagar nu och när jag inte är ute i solen och njuter av sommaren så har jag helt enkelt inget vidare till liv. Väggarna faller över mig! Ser fram emot 0! Som idag till exempel: Ska åka till Willys och storhandla (yay.......) och efter det: göra 0! Utan plugg är mitt liv ganska innehållslöst och med plugg är mitt liv ganska stressigt. Jag tränar på gymmet, det är det enda.

Vet inte riktigt vad jag vill fylla mitt liv med. Helt klart är att jag behöver lite fart, lite händelse. Men vaddå? Visst jag har mina kompisar, men de kan ju inte ses hela tiden. Kan ju inte ta med i beräkningen att de ska rädda mig från tristess? Blä... känner mig så grymt ensam!

Förmodligen går min leda över i samma sekund som solen och värmen tittar fram igen. Mitt humör är så beroende av vädret. Varje vinter blir jag deppig, sen världens gladaste på sommaren. Vet ni vad? Jag HATAR att bo i Sverige! Jag måste ju vara sämst rustad för att bo i Norden? Det värsta jag vet är att frysa, jag blir hyfsat deprimerad av mörker och jag hatar snö om jag inte åker utförs på den (vilket jag aldrig gör eftersom jag aldrig har råd). Utöver det har jag kylakänsliga öron, så blir det för kallt på i dem får jag supersmärta, illamående och huvudvärk så jag knappt kan stå upp. Igår när vi gick och röstade var det inte direkt idylliskt varmt utanjust så härligt kallt som det bara kan vara i Sverige i juni... då fick jag ont i öronen på det viset! I JUNI!!!!! Fy fasen vad jag hatar att bo här (grattis Sverige btw på nationaldagen... Guuud va jag firar........).

Nej, jag behöver helt enkelt lite mer att fylla mitt liv med. Något som tar mig upp ur sängen på morgnarna. Några förslag?

Jag lovade er snyggbilder så här kommer de!

Men äsch va min gamla hårfärs ställde till det hos frisören. Jag gick dit och tänkte mig guldblond med ljusblonda slingor. Om inte det skulle gå: Klarrött hår med mårkröda slingor. Känns ju som att håret ska göra en glad på sommaren... Men eftersom jag naturligtvis färgat kalufsen svart förra året kunde håret bara blekas till viss del. Därför blev jag brunhårig med lite olika nyanser som skiftar. Faktiskt: Fyra nyanser av brunt! =S Just vad jag var beslutsam om att inte ha. Får nöja mig med att det är lite blonda slinger i som knappt syns. Men kameran fångade upp nyanserna fint i alla fall! Jösses vad varmt det var att sitta hos frisören... ute var det tokvarmt och inte ett moln på himlen (den härliga måndagen om ni kommer ihåg). Blekningen värmer ju bara den med alla sina läskiga trollformler och medelpulvertjosan. Sen fick jag ha den här värmeapparaten runt huvudet för att geggan skulle verka fortare. Grejjen var att jag hade kjol på mig som naturligt åker upp lite när man sätter sig ner. Så frisörstolen som självklart var av skinn fick en angenäm pöl av Mia-svett. Fy fan va stolt jag var... för att inte säga omåttligt generad! Den där värmeapparaten satt jag under två gånger. Naturligtvis kunde jag inte låta bli till att tacka ja till en varm kopp kaffe (vilket påminner mig om att jag inte druckit en droppe svartvätska idag... nej inte ens cola zero... går och sätter på bryggaren medan jag skriver). Men faktiskt blev jag grymt nöjd med att min 8 cm långa utväxt är borta. Jag kan ha utsläppt hår vart jag än går ända sen i förrgår.

Dagen idag ser såhär rolig ut: Mulet och regn precis som igår. Dessutom ser regnet skitigt ut eftersom jag inte gjort rent glasögonen. Sedan blir det plugg fram till Fredrik kommer hem ungefär vid halv fyra. Varför ska jag sysselsätta min vältränade hjärna med studier tänker ni, efter allt gnäll om plugg och skittentor med mera, som jag whinat om här på bloggen. Jo, även töntiga (cool-töntiga) plugghästar kan lata sig ibland. Sista kursen på höstterminen 2008 var en grundkurs i psykologi 7,5 p. Det kanske låter Dr. Phil-intressant, men sanningen att säga så var det lika slitigt som att klippa gräset på golfbanan med nagelsax. Neurologisk psykologi var jätteintressant, vi fick lära oss var i hjärnan rädsla, minne och fanens moster sitter. Det har jag naturligtvis glömt bort nu. Psykodynamisk psykologi var rätt coolt också. Den bygger på psykoanalysen som pervogubben Freud knåpade ihop.  Men så kommer den här klassiska amerikaniserade boken som psykologin envisas med och förstör alltihop. Då är det namn och grupperingar och intelligenstest och fler namn och tre miljoner termer och termiter. Är man intresserad av psykologi är det nog intressant, men psykologin är väl inte mitt favoritämne om man säger så. Meh, varför inte? undrar du. Och det kan du ju få undra, men jag kan lika gärna förklara. I mina tankar är människan en interagerande varelse (vilket innebär att hon är delaktig i relationer, andra människor och sin omvärld) och hennes beteende formas utav världen omkring henne. Jaha, men det är ju psykologisk socialpsykologi (snubblar upprepade gånger på tungan när jag säger det där högt) säger den som vart med förr. Jo, visst fasen är det väl kanske det, men jag menar att det är väl coolare om man kan hjälpa och assistera massor med individer när man jobbar på en samhällelig eller institutionell (antidyslexiord!) nivå; än att man kan plocka den enskilde, hjälpa den, bara för att se den falla tillbaka i samma mönster utav omgivningens påverkan igen. För att exemplifiera: Är kvinnomisshandel ett individuellt problem eller ett samhälleligt problem (det är en perspektivfråga så inga rätt eller fel finns)?  Visst måste psykologi finnas, men jag är nog inte rätt person för att ta på mig Freuds Oidipuskomplexa roll. Hur som haver barnen kär, det var i alla fall ungefär en tredjedel av våran klass som klarade den tentan, för det var så sjukt (eller psykopatologiskt) mycket att läsa in och komma ihåg. Tack och lov var jag en av dem som klarade tentan!
   Till saken hör att på högskolan har man inget vinterlov. Så direkt efter började den kurs som jag fasat för sen skolstarten: Forskningsmetodik. Jag är ju inte bara dyslektiker utan har även dyskalkyli (som dyslexi fast med siffror, samt svårighet att läsa kartor, tabeller, diagram etc.). Den kursen var lika tråkig som tennis på TV. Nå, jag är nu inte dum i huvudet även om siffror hoppar runt för mig, så jag fixade den kursen också. Men sen ska ni veta att jag var helt slut i hjärnan efter de båda kurserna. Då kommer den som ett brev på posten: Personlighets- och socialpsykologi. Jag gjorde mitt bäste för att lura hjärnan till intresse. Satt kvar i skolan för att skriva rent anteckningar etc. Men hjärnverket behövde en vilopaus så efter halva kursen tog den sin vilopaus och bannlyste min självdiciplinerade vilja bakom spakarna. Enda frånvaron läsåret 08/09 var den gången hjärnan satte mig på plats. Och eftersom jag läst grundkursen i psykologi hade jag tillräckligt vett att släppa kontrollen en kurs. Jag gjorde medvetet valet att vänta med den andra psykologikursen till sommaren. Så här sitter jag nu, lite mer utvilad än sist, med tråk-böckerna redo för att läsas och disikeras. I sommar ska denna kurs pluggas in (hälften är ju redan inpluggad lite sen i våras), samtidigt som jag läser ungdomssociologi på halvfart. Roligt är det kanske inte, men jag har nog bättre förutsättningar att tycka att det är intressant än tidigare.

Så idag ska jag alltså plugga några timmar, sen fixa middag när Fredrik kommer hem och klockan 19:00 ska jag gå på step-up. Ni vet, hoppa upp och ner på en bräda som om det fanns dåligt med trappor i världen. Det ser så grymt klämkäckt ut, men i själva verket har man håll och kämpar med att hålla kvar andningsapparaten inombords. Kanske inte vanligtvis, men detta blir mitt första konditionspass sedan pollenperioden kom i april. Håll tummarna för mig så jag inte får astma. =)

Nu ska jag ta påtår i min läppstiftindränkta kaffekopp! Tumregel: Inget plugg utan kaffe!

Så otroligt genomhärligt livet är! Solen skiner och diskmaskinen låter som fågelkvitter! Jag har gått upp denna måndag och tagit en långdusch med ansiktsvård och benrak (så nu är de raka). Fortsatt med att läsa min i nya egendesignade träningskalender om hur man kan lägga upp träning, mat etc för att må bra. Det vet jag redan, men så härligt att sitta och drömma om träningen nu när man inte har hunnit träna på två veckor!

Den underbara dagen idag:

• kl 13:00 ska jag toppa och färga/slinga håret. På en salong jag inte provat tidigare men hört mycket bra om. Jag återkommer såklart med snygg-bild!
• kl 18:00 Body Pump i en timme. Har som sagt inte tränat på två veckor, men jag tänker lasta på lika mkt vikter på stången ändå. Jag är laddad! Såååå laddad!
• Däremellan kan jag välja att göra lite vad jag vill. Det är så sweet att jag inte vet vad jag ska göra - allt känns kul! T.o.m. tvätta känns kul!

Igår var också en underbar dag. Jag och Fredrik gick ut efter frukosten och la oss på en gräsmatta i närheten. Superskönt, avslappnande och ganska så fort svettigt. Vi blev som salta sillar av svetten! Jag har ju fuskat lite och legat i burk, så jag brände mig inte. Men Fredrik fick en nyans av trendigt skär på överkroppen. Rosa är coolt!
   Sen gick vi till Fredriks föräldrar som båda firades för att det var mors dag och för att hans pappa fyllt år, nämner inga siffror men halvvägs 100. Där vara alla syskonen och Sjalle och Amanda (Fredriks äldsta lillebrors sambo och barn). Glass och bär - MASSOR MED BÄR - Gud så gott!
   Jag saknade att vara med mamma igår på morsdag, såklart. Skrev en dikt till henne i det förra blogginlägget. Läs gärna och håll med om att hon är bästa morsan evvah!

Nu ska jag ta å nysa lite! Hej då!